# ID: svediakorp-gov462582
# author: Viviane Reding, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,339
# sentences: 63
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Efter två och ett halvt år av samråd, diskussioner och konferenser har vi i dag nått den punkt då kommissionen kan lägga fram ett nytt direktiv för att ersätta direktivet om television utan gränser.
Varför behövs detta direktiv?
Helt enkelt på grund av att multimedierna konvergerar.
Det finns en mängd plattformar, våglängdsområden, kablar, satelliter, ADSL-uppkopplingar och mobiltelefoner som levererar samma innehåll, oavsett om det är traditionell schemalagd television eller beställningstjänster.
Problemet är att denna extremt snabba utveckling inte har åtföljts av en utveckling av lagstiftningen.
Detta är orättvist, och det snedvrider konkurrensen när vissa operatörer regleras men inte andra.
Det är oacceptabelt att vissa omfattas av rättsligt skydd och andra inte.
Det är inte rätt att vissa ska få dra nytta av fördelarna med den inre marknaden och att andra nekas tillgång till dessa fördelar.
Syftet med det nya direktivet är därför att jämföra lika med lika och ge dem lika behandling.
Vi bevittnar för närvarande en fullkomlig explosion av plattformar och innehåll.
Ni kanske kommer ihåg att när direktivet om television utan gränser antogs 1989 fanns det 10 satellitkanaler, i dag finns det 2 500.
Efter digitaliseringen kommer det säkert att bli en explosion i utbudet av tillgängligt innehåll.
De nya tjänsterna, som är 50 till antalet i nuläget, ökar snabbt.
Även om beställvideo fortfarande har en ganska liten betydelse, säger experterna att om reglerna skulle tillåta en utveckling av den typen av tjänster, skulle 22 miljoner hushåll vara anslutna till en beställvideotjänst 2010, vilket skulle innebära en omsättning på över 2 miljarder euro.
Här befinner vi oss i hjärtat av Lissabonstrategin, med möjligheten att stärka vår europeiska innehållsindustri med allt vad den betyder för tillväxten och sysselsättningen.
Det direktiv jag i dag vill presentera för er är inte inriktat på de medier som informationen förmedlas via, utan på innehållet.
Det handlar om audiovisuella tjänster oavsett vilket medium som används för att leverera dem till allmänheten.
Hur ska vi då reglera detta utbud av innehåll?
För det första kommer det att göras åtskillnad mellan två typer av innehåll.
Den första är den typen vi känner till, den tjänst vi är vana vid, nämligen vårt traditionella schemalagda televisionsinnehåll, en meny som har sammanställts av andra.
Vi har inget annat val än att acceptera det som erbjuds, eller stänga av.
Den andra typen av innehåll är ickelinjärt innehåll (beställningsinnehåll), där konsumenter söker, väljer och hämtar det som de anser vara viktigt och intressant.
Dessa båda metoder att föra ut innehåll till människor, linjärt eller ickelinjärt, kommer att regleras på olika sätt.
Men – och detta är ett viktigt ” men ” – även om det finns två typer av innehåll måste en balans upprätthållas mellan den industriella dimensionen – jag har redan nämnt framställningen av europeiskt innehåll – EU: s värderingar som inte får offras för denna nya typ av innehåll, konsumentskydd, framför allt skyddet av minderåriga, som är viktigt oberoende av typen av innehåll, samt naturligtvis den kulturella mångfalden som vi tagit ställning för.
Vi måste alltså skapa en balans mellan dessa faktorer och samtidigt tillämpa principen om bättre lagstiftning.
Detta ska vi åstadkomma med något jag kallar en fingertoppsmetod.
Vad menar jag då med detta?
För det första kommer det att finnas en uppsättning minimikrav för alla typer av innehåll.
Dessa krav omfattar identifiering av den som tillhandahåller innehållet, det vill säga folk ska känna till vem som förde ut budskapet i mediet.
Kraven omfattar också identifierbar reklam: ingen smygreklam, utan strikta regler för reklam som visas tillsammans med innehåll.
Sedan har vi skyddet av den mänskliga värdigheten.
Det skulle till exempel inte vara acceptabelt att vissa typer av innehåll är immuna mot åtgärder som är avsedda att bekämpa hets mot folkgrupp eller religiöst hat.
På samma sätt skulle det vara oacceptabelt om skyddet av minderåriga inte skulle gälla för alla typer av innehåll.
Dessutom skulle parlamentet och alla andra beskyddare av den europeiska kulturen inte kunna acceptera en situation där den europeiska identiteten och den europeiska kulturella mångfalden främjades i en typ av innehåll men inte i en annan.
Detta är alltså de gemensamma reglerna för såväl linjärt som ickelinjärt innehåll.
Hur är det då med de särskilda reglerna för konventionell schemalagd television, som måste regleras noggrannare med tanke på dess stora inflytande och frånvaron av konsumentval?
De regler som kommer att finnas kvar gäller kvoter, rätten till genmäle och tillgång till viktiga händelser.
De regler som delvis kommer att ändras och delvis bibehållas handlar om hur vi hanterar reklam.
För det första kommer reglerna om kvalitet på reklam att vara desamma som i det nuvarande direktivet.
Reglerna för mängden reklam kommer att förändras, delvis för att det behövs förenklade och uppdaterade regler i denna nya multimedievärld och delvis för att det inte är kommissionens sak att utföra programplanerarnas arbete.
Detta är anledningen till att det inte längre kommer att finnas dagsgränser, varför reklamavbrott inte kommer att regleras så strängt som i dag och varför enstaka reklaminslag kommer att tillåtas i sportprogram men inte i andra program.
Å andra sidan har vi ingen önskan att se TV-programmen översvämmas av reklam, och därför behåller vi några viktiga grundregler.
Den första regeln är tolvminutersgränsen.
Den reklamexplosion som pressen ibland beskriver kommer inte att äga rum.
Reklamavbrotten kommer fortfarande att begränsas till totalt tolv minuter per timme.
Det kommer också att finnas skydd mot avbrott i filmer, TV-filmer, barnprogram och nyheter, som endast får avbrytas en gång per 35-minutersperiod.
Detta är mycket viktigt.
Till exempel kommer barn att få ett bättre skydd i framtiden än vad de har nu i traditionella TV-program, och de kommer också att vara skyddade när det gäller ickelinjära tjänster, vilket är ett stort framsteg.
Det kan därför sägas att även om vi släpper på reglerna för vuxna så skärper vi dem för att skydda unga människor.
Ett annat viktigt inslag som togs fram mot bakgrund av finansieringen av innehåll är godkännandet av produktplacering, som omfattas av mycket restriktiva och stränga villkor.
I dag har vi faktiskt i EU motstridiga regler om produktplacering.
I ett land finns inga regler alls, i ett annat gäller reglerna enbart nationellt innehåll och i ett tredje land är förbudet fullständigt.
I framtiden måste produktplacering följa mycket stränga regler så att dessa regler blir lika för alla och att konsumenterna är välinformerade, vilket inte är fallet under nuvarande system.
Produktplaceringen ska godkännas om det garanteras att tittaren kommer att göras uppmärksam på placeringen.
Reglerna bör garantera rättssäkerhet och likabehandling för allt innehåll.
Men det viktiga är att det också kommer att bli stora restriktioner: inga placeringar av barnprodukter och inga produktplaceringar i nyheter och aktualitetsprogram eller i dokumentärer.
Syftet med dessa regler är att skydda våra barn och att skydda journalisters redaktionella frihet.
Detta direktiv innehåller en stor mängd nya inslag, och det skulle ta för lång tid för mig att räkna upp dem alla, men jag känner parlamentet, och jag vet att dessa frågor kommer att tas upp på nytt under de kommande månaderna.
Men det finns tre nya inslag som jag vill lyfta fram.
Det första är den icke-diskriminerande rätten att använda korta utdrag för allmän nyhetsplanering.
För det andra är detta det första EU-direktiv som uttryckligen tillåter användning av samreglering och självreglering på nationell nivå.
Det tredje nya inslaget som jag anser har stor betydelse för tillämpningen av detta direktiv är att nationella audiovisuella tillsynsmyndigheter inrättas som är oberoende av regeringarna.
