# ID: svediakorp-gov462553
# author: Ryszard Czarnecki (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 296
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Att EU de senaste sju åren lagt fram en årsrapport om de mänskliga rättigheterna är ytterst välkommet.
Det är också helt rätt att man har antagit stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Samtidigt måste vi ändå ge akt på den attityd som var alltför vanlig under kommunisttiden, nämligen att en enhet eller byrå ska inrättas varje gång det uppstår ett problem.
Detta leder mig vidare till något som rådets företrädare nämnde för en liten stund sedan.
Jag talar om huruvida det faktiskt behövs någon byrå för de grundläggande rättigheterna.
Vi har ännu inte fått några övertygande bevis för att det finns ett sådant behov.
Att EU samarbetar med olika organ på människorättsområdet som OSSE och FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter är bra.
Men det är inte bra att EU: s insatser i bland leder till att en dubbelmoral i praktiken godkänns.
Vi försvarar ständigt de mänskliga rättigheterna i mindre och i svagare länder, men vi lyckas inte göra samma sak inför stora och starka länder.
Anledningen är att vi vill göra affärer med de sistnämnda.
Vi försvarar de mänskliga rättigheterna i fiendeland och neutrala länder, men vi har inte modet att säga vad vi tycker när de mänskliga rättigheterna överträds i länder som är våra allierade.
Dessutom finns det tillfällen när kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner inte lyckas stå för sin åsikt, särskilt när det gäller regioner och länder som betraktas som strategiska partner för EU.
Jag skulle vilja se mer konsekvens i detta hänseende, och jag skulle vilja se att de mänskliga rättigheterna, som ju ingår i EU: s grundläggande värderingar, inte längre förespråkas selektivt.
