# ID: svediakorp-gov462506
# author: Alexander Nuno Alvaro (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 976
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Clarke!
Jag gläder mig åt er närvaro här i dag och åt att de kolleger är närvarande med vilka jag haft förmånen att arbeta med i över ett år.
Men ni kan inte vänta er att jag ska hoppa jämfota av glädje eftersom min linje skiljer sig från den som ni just gett uttryck för.
Till att börja med tror jag aldrig att vi verkligen hade ett beslut att fatta om vilken rättslig grund som skulle övervägas eftersom det står svart på vitt i de fördrag vi har.
Kommissionen förde vidare in ett förslag till direktiv enligt artikel 95 som skulle ha krävt medbeslutande av parlamentet.
Att fira att vi får någonting som rätteligen är vårt är inte värdigt Europaparlamentet, men jag tror ändå att vissa intar ett annan ståndpunkt.
Personligen tror jag att vi visste exakt vad vi gav oss in på, och vi vet från de juridiska avdelningarna, bl.a. rådets rättstjänst, att rådet inte borde ha rekommenderats att fatta ett beslut.
Vi vet också att det saknades enhällighet på rådsnivå, så det var en helt befogad taktik att försöka nå enighet här i parlamentet.
Jag motsätter mig även i sak en hel del av det ni sagt.
Besluten vi fattade i utskottet fattades samfällt utan hänsyn till lojalitet till partier och ibland enhälligt.
Ändringsförslagen som utarbetades var utmärkta.
En slutlig omröstning med 33 mot 8 med 5 nedlagda röster återspeglar exakt den ståndpunkt som intagits av det näst största utskottet i parlamentet och det enda av dess konstituerande organ som fattat beslut i frågan.
Jag har en annan åsikt om lagringstiden för uppgifterna, men det vet ni.
Jag har gått mycket längre för att nå dessa kompromisser som vi enats om i utskottet för att kunna visa på någon sorts karaktärsfasthet.
Sedan har vi denna artikel X som gör det möjligt för medlemsstaterna att utöka lagringstiden till att bli så lång som de önskar, förutsatt att de informerar kommissionen och ger den möjlighet att i sex månader bedöma om ett godkännande skulle kunna resultera i hinder för handel eller snedvridning på den inre marknaden.
Intressant nog behöver man inte beakta om det kan finnas invändningar av rättslig natur eller mot bakgrund av grundläggande rättigheter.
Ett resultat av detta är att Polen, Förbundsrepubliken Tysklands högt värderade granne, planerar att lagra uppgifter i 15 år.
Vilken intressant tanke!
Men vi har inte lyckats nå någon enighet om kostnaderna för det hela.
Att företagen och allmänheten får betala kalaset för vad staterna vill ha är helt nytt i sitt slag.
Jag vet att bestämmelser införts om skyddet av uppgifter och av allmänheten samt om sanktionsmekanismer, men fastän jag välkomnar dessa positiva steg krävs inget mer än att rådet knäpper med fingrarna eftersom de hänvisar till nationell lagstiftning.
Det är ju som ni säkert vet inte svårt att genomföra.
När det gäller innehållet har vi också samrått med kommissionen som intog en hållning liknande vår egen, och vi kom fram till följande slutsats:
Det är tydligt att texten skiljer sig från vårt ursprungliga förslag på en rad viktiga områden.
Medan antagandet av vårt förslag skulle ha resulterat i nästan fullständig harmonisering inom detta område utgör kompromisstexten endast en delvis harmonisering.
Eftersom vi inte löst frågan om lagring av uppgifter en gång för alla, vilket utskottet och kommissionen hade för avsikt, undrar jag huruvida vi kan kalla detta en framgång utan vidare.
Vad vi gjort är att överlämna till medlemsstaterna en åtgärd som direktiv 2002 / 58 inte gav dem rätt att genomföra.
Exakt vilken form detta kommer att ta är nu i stor utsträckning upp till dem att besluta eftersom vi ger dem enormt mycket flexibilitet.
Jag tror inte att vi genom att göra det kan hävda att vi agerat som lagstiftare i EU.
Det råder också fortsatt missuppfattningar om parlamentets behörighet och framtida mandat.
Ett pressmeddelande daterat den 8 december från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet slutar med följande mening:
I framtiden kommer alla ärenden inom detta område att behandlas på grundval av medbeslutande med parlamentet, inklusive revideringen av nuvarande direktiv.
I det senare fallet är det riktigt, men tanken att allting som syftar till att bekämpa terrorismen i framtiden ska behandlas i enlighet med medbeslutandeförfarandet finner jag högst tveksamt, eftersom detta är ett område där rådets beslut måste vara enhälliga.
Jag vet även att Irland kommer att dra vilket beslut vi än fattar här inför EG-domstolen och ta upp frågan huruvida det är möjligt behörighetsmässigt sätt.
Det här är en mycket intressant händelseutveckling.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är mycket besviken på hur förfarandet har följts och på de bidrag som de två stora grupperna lämnat.
Det är ytterst dålig smak att bete sig som de gjort när vi har ägnat åtta veckor åt att diskutera dessa frågor på djupet och överväga våra kommande steg.
Alla har gett efter, ett enormt antal kompromisser har gjorts och utskottet har kommit fram till ett mycket klart och slutligt beslut.
En handfull ledamöter från de stora grupperna har visat prov på dålig smak genom att på det här sättet förutse ett kompromissförslag som rådet ännu inte officiellt utarbetat.
Hittills har det inte förts några officiella förhandlingar med rådet eftersom rådets företrädare i princip avhänt sig sitt eget mandat i tron att han inte var i stånd att förhandla!
Jag är besviken men kan knappt vänta till omröstningen i morgon, och trots allt finns alltid viljan kvar att arbeta tillsammans på ett rationellt sätt.
Alla måste inte vara nöjda med resultatet.
