# ID: svediakorp-gov462471
# author: Eija-Riitta Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 247
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är jag lättad över att resultatet när det gäller direktivet om energitjänster förbättrades under förhandlingarna med rådet.
Rådet har därmed intagit en realistisk hållning till parlamentets och kommissionens förslag.
Jag hoppades att detta direktiv skulle utgöra en möjlighet att åtgärda snedvridningen av konkurrensen till följd av det misslyckade direktivet om handel med utsläppsrätter.
Jag motsatte mig in i det sista gemensamma obligatoriska energisparmål för alla medlemsstater, eftersom de i mitt tycke skulle straffa länder där energibesparingsåtgärder redan tillämpats under lång tid.
Det kan tyckas paradoxalt, men när vi behandlar alla medlemsstater på samma sätt ger vi dem olika status.
För vissa var kommissionens föreslagna mål i själva verket ganska tufft, medan det var löjligt enkelt för andra.
Denna omständighet skulle ha fått snedvridande inverkan på konkurrensen på den inre marknaden.
Ett kriterium för besparingsåtgärder är nu kostnadseffektivitet, vilket ger medlemsstaterna ett visst välbehövligt spelrum.
Så tolkar jag resultatet.
Nu kommer inga åtgärder att överprioriteras; i stället kan även t.ex. frivilliga överenskommelser tillämpas.
Slutresultatet innebär dock också en risk, om inte kommittéförfarandet tillämpas med förnuft och rättvisa som vägledande princip.
Det finns en risk för överdriven byråkrati.
Vår metod för att beräkna besparingar måste vara rättvis och flexibel, och framför allt bör de länder där besparingar redan gjorts i åratal behandlas rättvist.
