# ID: svediakorp-gov462420
# author: Markus Ferber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Jag har bara några få kommentarer.
Jag har deltagit i många budgetdebatter, men aldrig tidigare har en debatt förts på ett sådant skamligt sätt som i år, trots att jag inte hade trott att tidigare uppföranden skulle kunna överträffas.
När jag tänker på budgetförfarandet för 2006 och på hur förberedelserna inför nästa finansieringsram framskrider måste jag verkligen fråga mig, herr rådsordförande, varför er premiärminister – som jag ber er vidarebefordra detta till – höll ett sådant glödande tal i Bryssel i slutet av juni.
Orden var vackra, men de har inte följts av handling.
Det är inte så att handlingen har varit måttlig, utan snarare att den helt enkelt har uteblivit.
Det gläder mig att det brittiska ordförandeskapet under detta budgetförfarande har lärt sig att parlamentet vet vad det är till för och vad det handlar om.
Jag hoppas att ni kommer att ta med er den inblicken och beakta den i era överläggningar.
Ni har en bild av EU som något där några stats- och regeringschefer tillkännager på vilket sätt saker och ting ska gå till och styr dem i den riktningen och där kommissionen och parlamentet inte är något mer än dekorativa tillbehör som måste tolereras.
Men jag kan tala om för er att detta EU inte existerar längre.
Om det visar sig att ni har lärt er av detta misstag kommer jag att vara väldigt nöjd med det brittiska ordförandeskapet.
Jag har dock – och nu vänder jag mig till kommissionsledamoten – en kritisk kommentar beträffande den roll som kommissionen har spelat i budgetförfarandet.
Här måste det ske en omprövning.
Det är inte acceptabelt att Europaparlamentet måste agera som kommissionens sköld och försvar och ändå hela tiden få känslan av att lämnas i sticket när kommissionen drar tillbaka sin ståndpunkt efter påtryckningar av rådet.
Detta är också något som vi tillsammans måste överväga noggrant om vi ska kunna uppnå någonting tillsammans.
Vi hade utan större ansträngning kunnat få ytterligare medel till förfogande, men faktum är att ordförandeskap ibland behöver lite längre tid på sig att inse saker och ting och bestämma sig för att stödja dem.
Men parlamentet har tålamod och tar sig tid, för det finns ett par saker på det utbildningspolitiska området som vi vill utforma tillsammans med rådet.
Till er, herr rådsordförande, vill jag framföra att det interinstitutionella avtalet har visat sitt värde.
Vi har enats inbördes om grundreglerna; vi har insisterat på att ni ska följa dem, och det var rätt sätt att hantera det på.
Jag vill emellertid också vara självkritisk på en punkt som har oroat mig under flera år eftersom jag själv en gång fick äran att lägga fram parlamentets budget, och det gäller följande: parlamentet kommer på lång sikt att inte vara trovärdigt i förhandlingar med rådet och kommissionen om vi inte får ett ordentligt grepp om vår egen budget.
När jag tänker på de oanvända medel från 2005 års budget, som vi var tvungna att hantera i går när vi återigen skulle överföra bemyndiganden, och på de problem vi haft med våra goda vänner socialdemokraterna när det gäller att fastställa parlamentets budget till bara 20 miljoner euro under den magiska gränsen på 20 procent – och jag är tacksam för föredraganden Valdis Dombrovskis vägledning i detta sammanhang – inser jag att vi måste fundera noggrant över vad allt detta har att göra med sanning och tydlighet.
Ett europaparlament som misslyckas med att använda 10 procent av den budgeterade summan på det sätt som föreskrivs får problem med trovärdigheten, och detta är något som vi måste betrakta på ett självkritiskt sätt.
Jag vill bara ta upp en annan sak i fråga om budgetplanen.
Jag uppmanar er att ta med er den lärdom ni dragit om att EU består av stater med lika rättigheter, inte av gamla och nya medlemsstater.
EU går ut på ett gemensamt intresse, inte på kontentan av 25 nationella intressen.
Om ni lägger detta på minnet kommer helgen att bli en framgång, i annat fall kommer den att bli ett totalt misslyckande.
