# ID: svediakorp-gov462394
# author: Ivan Lewis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,700
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är en ära och ett privilegium att vara tillbaka här i parlamentet för att representera rådets ordförandeskap i den här viktiga debatten om Europeiska gemenskapernas budget för 2006.
Europaparlamentets andra behandling av den årliga budgeten, som avslutas genom omröstningen på torsdag, är en avgörande punkt i EU: s kalender och är troligen viktigare i år än någonsin tidigare.
Överenskommelsen mellan rådet och parlamentsdelegationen om de huvudsakliga delarna av 2006 års budget nåddes slutligen i den bästa anda av samarbete och kompromissvilja.
Genom att verkställa överenskommelsen i den antagna budgeten har Europaparlamentet möjlighet att ge en klar signal till EU: s folk att EU fortfarande arbetar på ett effektivt sätt och i deras bästa intresse, trots de utmaningar vi står inför med konstitutionen och framtida finansiering.
Jag behöver inte påminna ledamöterna om budgetförfarandets historiska betydelse.
De är högst medvetna om att det sista förfarandet under den nuvarande budgetplanen har särskild betydelse för att förena tidigare prioriteringar och framtida mål för att skapa kontinuitet och lägga grunden för överensstämmelse mellan två budgetplaner.
Jag anser att den överenskommelse som vi nådde i Bryssel för två veckor sedan i stora drag uppfyller de målen.
Men den åstadkommer något mer än detta.
Svårigheten att förena våra politiska prioriteringar med de väsentliga principerna i budgetdisciplinen och med sund ekonomisk förvaltning belyser det faktum att man tänjer de nuvarande budgetramarna till bristningsgränsen.
Nästa budgetplan måste erbjuda utsikter till verklig reform och förnyelse i framtiden, om Europeiska gemenskapernas budget ska förbli relevant och verkligen möta de behov och förväntningar som 2000-talets EU-medborgare har.
Det kommer inte att vara lätt, men om budgetmyndighetens båda parter – parlamentet och rådet, som jag representerar i dag – kan bygga vidare på den anda av samarbete som vi slutligen funnit för att åstadkomma en budget för 2006, så har vi en chans att under de närmaste dagarna skapa en gemensam vision för en bättre framtid 2007 – 2013 och ännu längre fram.
För att återgå till 2006, så kommer ledamöterna att vara medvetna om att budgetöverenskommelsen mellan rådet och parlamentsdelegationen främst var inriktad på tre nyckelfrågor.
Var och en av dessa krävde ett visst mått av kompromissvilja från båda sidorna.
I vissa fall kom man faktiskt in på helt nya budgetområden, vilket kanske förklarar varför det var nödvändigt att ägna lite längre tid åt förhandlingarna än vad som traditionellt har varit fallet.
Jag betonar att parlamentsdelegationen i samtliga fall var tuffa förhandlare och till följd av detta kände flera av rådets medlemmar att de inte kunde stödja vår slutliga kompromiss.
Jag anser dock att vi slutligen nådde ett rättvist och väl avvägt resultat, ett resultat som jag kunde lotsa genom rådet med kvalificerad majoritet.
För det första kom vi överens om att höja de ekonomiska anslagen för sex medbeslutade program under rubrik 3 (inre politik).
Rådet såg inte något behov av att föreslå dessa höjningar i sitt budgetförslag.
Emellertid argumenterade parlamentsdelegationen bestämt för att de sex programmen i fråga skulle begränsas avsevärt utan ytterligare resurser.
I en anda av kompromissvilja och i linje med det interinstitutionella avtalet kunde jag övertala rådet att acceptera dessa ändringar.
Det är första gången som man kommit överens om detta under den nuvarande budgetplanen.
Det är kanske passande att det hände under det sista året av denna plan, och jag är säker på att budgetmyndighetens båda parter vill betrakta detta som en alldeles särskild händelse.
För det andra kom vi överens om att använda flexibilitetsmekanismen för programmen under rubrik 4 (extern politik), till en summa av 275 miljoner euro.
Rådet ansåg först att det med viss omprioritering borde vara möjligt att finansiera all extern politik inom budgettaket.
Emellertid betonar jag att rådet kommer fortsätta att vilja möta brådskande behov hos externa partner i linje med de löften som getts och de åtaganden som ingåtts.
Medlemsstaterna är medvetna om de allvarliga budgetbegränsningarna under rubrik 4, vilka blir uppenbara särskilt i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och rådet lät sig slutligen övertygas om behovet av att använda flexibilitetsmekanismen för att minska dessa begränsningar.
Jag tror att resultatet, som överskrider kommissionens förslag med mer än 110 miljoner euro, är en rimlig kompromiss och garanterar resurser till brådskande nyckelfrågor, såsom Irak, återuppbyggnaden efter tsunamin, traditionellt bistånd till länder som omfattas av sockerprotokollet, och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Man tar också hänsyn till att ytterligare krav troligen kommer att ställas på budgeten för externa åtgärder under 2006.
Men jag betonar att detta är första gången det har varit nödvändigt att överskrida 200 miljoner euro under ett enda år.
Rådet anser att detta är ett speciellt fall medan vissa medlemsstater är övertygade om att det är ett onödigt steg.
Jag hoppas att ledamöterna kommer att inse betydelsen av detta resultat och dela mitt hopp om att mekanismen för omprioritering och omfördelning kommer att användas effektivare i framtiden.
Slutligen kom rådet och parlamentsdelegationen i enlighet med fördraget överens om att fastställa de totala betalningarna för 2006 till 111 969 miljoner euro.
Detta överensstämmer med kommissionens ursprungliga förslag som, efter justering för ändringsskrivelserna 1, 2 och 3, är mer än en halv miljard euro högre än rådets ursprungliga ståndpunkt.
Jag inser att denna siffra är något lägre än vad vissa parlamentsledamöter skulle ha önskat.
Emellertid är den fast förankrad i kommissionens uppskattningar av vad den faktiskt kan spendera.
Jag är säker på att ledamöterna kommer att dela min uppfattning att ett onödigt budgetöverskott bör undvikas, och sålunda accepterar argumenten för försiktighet.
Självklart är budgetmyndigheten beredd att överväga en ändringsbudget för att ändra nivån på betalningarna om detta skulle visa sig nödvändigt under 2006.
Som jag sa tidigare menar jag att denna kompromissöverenskommelse representerar ett rättvist och väl avvägt resultat för alla de tre institutionerna – rådet, parlamentet och kommissionen.
Det finns utan tvekan delar som vi alla kanske skulle vilja förbättra, men detta är just vad en kompromiss är.
Ingen är helt och hållet nöjd, vi har alla offrat något och ändrat vår ståndpunkt.
Både rådet och parlamentet hade hårda krav i år och det var ingen lätt sak att hitta en gemensam plattform.
Följaktligen kan jag varmt rekommendera denna lösning och ser fram emot ert stöd vid omröstningen.
Nu skulle jag helt kort vilja beröra andra aspekter av rådets andra behandling, som ledamöterna kanske skulle vilja ta i beaktande.
Under rubrik 1 (jordbruk) behöll rådet reduktionen på 150 miljoner euro från den första behandlingen och godkände i stället kommissionens ändringsskrivelse nr 2, som minskar utgifterna i underrubrik 1 a med 361 miljoner euro jämfört med det preliminära budgetförslaget.
Under rubrik 2 (strukturåtgärder) behöll rådet sin ståndpunkt från första behandlingen, enligt vilken utbetalningarna skulle minskas med 150 miljoner euro jämfört med det preliminära budgetförslaget.
Detta speglar rådets uppfattning om den förväntade genomförandetakten och baserar sig på tidigare erfarenhet av brister i genomförandet, inklusive ändringsbudgeten 8 / 2005.
Under rubrik 3 (inre politik) behöll rådet i stort sett sin ståndpunkt från första behandlingen, men gjorde några små förändringar i några budgetkategorier, däribland en ökning av utbetalningarna till forskning, vilket speglar den ökade tonvikten på Lissabonstrategin från Hampton Court.
Man överlåter till kommissionen att förbättra genomförandet inom detta område.
Detta tillåter en ökning på 16 procent av anslagen till forskning, jämfört med 2005.
Under rubrik 4 (yttre åtgärder) behöll rådet sin ståndpunkt från första behandlingen och godkände också kommissionens ändringsskrivelse nr 1 om traditionellt stöd till länder som omfattas av sockerprotokollet, vilket leder till en fördelning av resurser från den marginal man hade i första behandlingen.
Under rubrik 5 (administrativa utgifter) godkände rådet delvis parlamentets ändringsförslag från första behandlingen angående kommissionens budget, i ljuset av nya uppgifter om vakansgrad.
Rådet godkände också förslaget att minska parlamentets budget med 20 miljoner euro.
I övrigt behöll rådet sin ståndpunkt från första behandlingen och påminde om behovet av besparingar i driftskostnaderna, genom interinstitutionellt samarbete och stordriftsfördelar.
Under rubrik 7 (stöd inför anslutningen) behöll rådet slutligen sin ståndpunkt från första behandlingen.
Självklart kommer parlamentet att behöva göra avsteg från rådets ståndpunkt från andra behandlingen för att genomföra vårt förslag om utbetalningar, gemensamt beslutade belopp och användning av flexibilitetsmekanismen.
Jag hoppas verkligen att parlamentet kommer att beakta rådets hållning, särskilt när det gäller åtagandena under rubrik 3 och 5, där det finns uppenbara möjligheter att göra besparingar, och se till att det finns en marginal för oväntade händelser under 2006.
Sammanfattningsvis har man i den överenskommelse som vi nådde den 30 november sett till att det finns tillräcklig finansiering för EU: s olika prioriteter.
I stort följer man där de viktiga principerna för budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, vars väktare rådet är tillsammans med parlamentet.
Detta förtjänar EU-medborgarnas förtroende och kommer att bidra till att återupprätta allmänhetens förtroende för unionen och dess institutioner.
Jag hoppas att ledamöterna ursäktar mig om jag inte stannar i parlamentet under hela förmiddagens debatt, eftersom jag snabbt behöver återvända till London.
Men jag kommer att stanna för att lyssna på så många tal som möjligt, och jag är säker på att dessa kommer att vara lika tankeväckande och konstruktiva som vanligt.
Jag avser att återvända till Strasbourg på torsdag för omröstningen och antagandet av Europeiska gemenskapernas budget för 2006.
Herr talman, ärade ledamöter, mina damer och herrar, fru kommissionsledamot!
Jag vill säga att det har varit ett privilegium och ett nöje att gå igenom den här processen – om än inte vid varje enskilt tillfälle – och vi kan med rätta vara stolta över den överenskommelse som vi strävar efter att slutföra under den här veckan.
