# ID: svediakorp-gov462349
# author: Umberto Guidoni, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Energifrågan är en global fråga.
För Europas del innebär detta att leveranssäkerheten måste tillgodoses, men på detta område är vi alltför beroende av tredjeländer.
Vi måste ta itu med den avsevärda ökning av kostnaderna som kommer att få återverkningar på EU: s ekonomi, och vi måste minska belastningen på miljön samt utsläppen av växthusgaser i syfte att uppnå målen i Kyotoprotokollet.
De gemensamma insatserna kan följaktligen inte längre skjutas på framtiden, och vi måste i första hand satsa på energibesparing och energieffektivitet.
Direktivet är inte så långtgående som vi kanske hade hoppats – kompromissen lämnar en hel del övrigt att önska, och de mål som uppställts är inte bindande utan endast vägledande.
Målet 1 procent på nio år ligger långt under den beräknade sparpotentialen på drygt 30 procent.
Den offentliga sektorn motsätter sig de strängare krav som parlamentet efterfrågat.
Transportsektorn berörs endast marginellt av direktivet.
Beslutet att godta kompromissen är emellertid ett uttryck för ett mer allmänt ställningstagande.
Genom direktivet kan incitament skapas som syftar till en omedelbar minskning av efterfrågan på energi.
Ingen ifrågasätter behovet av ett tydligare system för fakturering av energiförbrukning, vilket kan underlätta för användarna att införa energibesparande åtgärder.
Informationen i handlingsplanen för energieffektivitet kan tjäna som incitament för att få medlemsstaterna att agera på lämpligt sätt, i synnerhet om kontrollsystemet utformas så att resultaten utvärderas genom bottom up-beräkningar.
Förhoppningen är att direktivet ska bidra till att en fungerande marknad för energitjänster inrättas, med målinriktade incitament som borgar för lika möjligheter och likvärdig kvalitet när det gäller energitjänster.
Ett tydligt politiskt beslut till stöd för en förbättrad energieffektiv teknik är avgörande för att innovationsviljan och EU: s konkurrenskraft ska få nya impulser – med andra ord för att direktivet ska utgöra ett effektivt instrument för att uppnå målen i Lissabonstrategin.
Vi talar om ett sätt att investera resurser för att få fram nya arbetstillfällen i stället för att fortsätta att ösa ut pengar till de stora oljebolagen.
Jag vill passa på att tacka föredraganden Mechtild Rothe, liksom samtliga skuggföredraganden, för det utmärkta resultatet.
