# ID: svediakorp-gov462343
# author: Mechtild Rothe (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 630
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot!
Jag är glad över att vi i morgon kommer att anta direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster.
Nu råder det ingen tvekan om att de kompromisser som uppnåtts med rådet säkert tycks komma att stödjas av alla grupper i kammaren.
Jag vill framföra mitt varmaste tack till alla skuggföredraganden och till de som hjälpt oss.
Samarbetet med alla dessa har varit utmärkt och har förvisso väsentligt bidragit till att vi uppnått resultat.
Resultatet är visserligen mindre än vad kommissionen föreslog och definitivt mycket mindre än det som parlamentet försökte uppnå vid förstabehandlingen men jag hävdar att det är ett trovärdigt resultat.
Det kräver att medlemsstaterna under en period av nio år gör energibesparingar på minst 9 procent, vilket är mindre än de 11,5 procent som parlamentet begärde.
Dessutom är dessa mål – tvärtemot vad kommissionen och parlamentet önskade – icke-bindande.
Trots detta anser jag att vi gjorde rätt i att inte låta detta stå i vägen för en överenskommelse.
Även om vi inte har kunnat komma överens om bindande mål, innehåller direktivet specifika krav på åtgärder på nationell nivå.
Från och med mitten av 2007 kommer medlemsstaterna att vara skyldiga att regelbundet, det vill säga inledningsvis vart fjärde år och därefter vart tredje år, utarbeta handlingsplaner för energieffektivitet som de sedan ska skicka till Bryssel.
Dessa handlingsplaner ska innehålla medlemsstaternas planerade åtgärder för att uppnå målen, vilket till exempel kan inbegripa projekt för renovering av byggnader, främjande av energieffektiv utrustning eller energiöversyner, bilfria dagar och stora utbildnings- och informationskampanjer.
I dessa handlingsplaner ska man särskilt betona den offentliga sektorn, som i direktivet ges rollen av förebild.
Syftet med direktivet är att genom indikatorer och riktmärken upprätta nya normer för energieffektivitet i hela Europeiska unionen.
Det finns en enorm besparingspotential och det är verkligen hög tid att vi utnyttjar den bättre.
Vår nuvarande energiförbrukning skulle kunna minskas med mellan 20 och 30 procent utan att vi behöver utstå några som helst ekonomiska förluster.
Det motsvarar den sammanlagda energiförbrukningen i sex medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Grekland och Nederländerna.
I en tid då energipriserna är höga, är det ofattbart att inte denna potential utnyttjas bättre, och ännu ett anmärkningsvärt förhållande är att det var mycket svårt att uppnå detta resultat eftersom ett antal medlemsstater var ovilliga att gå längre.
Direktivet kan och måste inleda en verklig satsning på energieffektivitet.
När det gäller efterfrågan på energi finns det mycket för oss att ta igen.
Medan vissa medlemsstater – Danmark är ett av dem – har en exemplarisk energisparpolitik med bindande mål, finns det andra som bokstavligen kommer att behöva starta från ruta ett.
Syftet med direktivet är också att skapa en verklig marknad för energitjänster, som erbjuds av dem som distribuerar och säljer energi och även av oberoende tjänsteleverantörer.
Den nya EU-lagstiftningen kommer också att ha den viktiga konsekvensen att ge konsumenterna större insyn med hjälp av till exempel energimätare som så nära som möjligt är anpassade till individens behov och regelbunden redovisning av förbrukningen som gör det möjligt att jämföra den egna förbrukningen med en jämförbar grupps.
Kommissionsledamoten Andris Piebalgs är värd allt beröm för att ha gjort energieffektivitet till sitt prioriterade område.
Direktivet är en oerhört viktig beståndsdel i en strategi med detta mål.
Nu gäller det att få direktivet omvandlat till nationell lag och genomfört, och jag hoppas att kommissionen kommer att hålla ett vakande öga på medlemsstaterna för att se till att detta verkligen sker på ett tillfredsställande sätt.
