# ID: svediakorp-gov462337
# author: José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 471
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill först ta upp två saker innan jag går in på sakfrågan.
För det första riktar sig de klagomål vi diskuterar här mot en i vederbörlig ordning stiftad lag, som godkänts av ett regionalt parlament i enlighet med dess behörighet och som inte ogiltigförklarats av förvaltningsdomstolen.
För det andra gäller den kritik som vi uttalar på intet sätt olagliga handlingar: Spanien är ett land med garantier, med ett öppet rättsväsende, med de europeiska domstolarna som sista instans, och det är deras uppgift att göra moraliska bedömningar i enlighet med den tydliga straffrättsliga principen: inget straff utan lag, inget straff utan brott
Jag förstår de synpunkter som Ignasi Guardans framförde och jag skulle inte ha tolererat ett intrång i vare sig det regionala parlamentets, det nationella parlamentets eller de spanska domstolarnas behörighet.
Det som är detta parlaments uppgift – och Janelly Fourtou har utfört den uppgiften med oöverträffad skicklighet – är att handlägga framställningar från medborgarna och lämna rekommendationer, rekommendationer som händelsevis den nuvarande regeringen i Valencia har tagit till sig med stor generositet och klokhet.
Vad detta parlament inte kan göra är att försöka ta över den planläggningsuppgift som är de regionala myndigheternas ansvar, vilket är det intryck som jag fick av det anförande – på engelska tror jag det var – som min landsman Joan i Marí höll.
För det andra kan inte heller ett moratorium utlysas, eftersom det är det regionala parlamentets sak att göra.
För det tredje kan detta parlament inte fastställa ersättning: en administrativ myndighet kan inte betala ut ersättning utan domstolsbeslut eller en administrativ förordning, utan att göra sig skyldig till missbruk av offentliga medel.
Som Ignasi Guardans helt riktigt påpekade är slutligen detta parlament inte rätt plats – och här vänder jag mig till Joan Calabuig – för en politisk rättegång.
Joan Calabuig nämnde inte att den lag som vi diskuterar beslutades av den socialistiska majoritet som han själv tillhör, och inte av den majoritet som jag tillhör.
För det andra nämnde han inte att han är upphovsman till ett ändringsförslag som anger att framställningarna är koncentrerade till de senaste tre åren, en period under vilken Camp-regeringen har haft makten.
Framställningarna härrör från en lång tid före detta och hans politiskt inspirerade syfte är att den regionala regeringen ska klandras, eftersom det är den regeringen som han vill fälla – hittills med föga framgång för övrigt, och låt det så förbli.
Här håller jag med Ignasi Guardans: det är inte rätt, det är inte moraliskt riktigt, att använda detta parlament för att svartmåla gemenskapens namn, ett legitimt valt parlament och en regering som stöds av sina medborgare.
