# ID: svediakorp-gov462309
# author: Anja Weisgerber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig först varmt tacka föredraganden, Johannes Blokland, för hans arbete.
Även om miljöskyddet är viktigt – och som miljöpolitiskt engagerad har jag detta som mitt uttalade mål – måste vi uppnå en balans mellan miljön och de legitima affärsintressena.
Förbudet mot nickel-kadmiumbatterier i handverktyg är av särskilt intresse för mig i dag.
Att regelrätt förbjuda dessa batterier, antingen nu eller efter en övergångsperiod på fyra år, vilket föredraganden föreslår, skulle vara att gå för långt.
Jag föredrar i stället att stödja den gemensamma ståndpunkten och Holger Krahmers ändringsförslag 45, där det föreskrivs att en översyn ska göras av undantagen från förbudet mot nickel-kadmiumbatterier i handverktyg efter fyra respektive sju och ett halvt år.
Det skulle då övervägas om likvärdiga alternativ var rimliga och om ett förbud mot nickel-kadmiumbatterier var motiverat – i det läge vi nu befinner oss är detta inte fallet.
På många områden finns det redan tekniska alternativ till nickel-kadmium på marknaden, ett exempel på detta är nickel-metallhybrider, men dessa alternativ kan ännu inte anses likvärdiga med nickel-kadmium, vilket bland annat visas genom diverse skillnader, till exempel att nickel-kadmiumbatterier har längre livslängd än de motsvarande nickel-metallhybriderna, och de är mer sällan behäftade med fel och defekter.
Nickel-kadmiumbatterier kan laddas upp snabbare och laddas ur långsammare när de inte används.
Det bör också noteras att batterier som innehåller nickel-metallhybrider inte fungerar när temperaturen understiger 10 ° C.
För en konsoliderad ställning på marknaden är det önskvärt att tillverkare uppmuntras att utveckla allt fler nya tekniker, men ett förbud nu eller om fyra år skulle motverka sitt eget syfte, eftersom tillverkarna skulle vara tvungna att ändra sina tillverkningsmetoder för att hantera en typ av teknik som ännu inte är fullt utvecklad, och sektorn för forskning och utveckling skulle inte kunna tillhandahålla de finansiella resurser som detta skulle kräva.
Ett förbud skulle därför inte bidra till att främja innovation inom nya teknikområden, och skulle därför inte heller vara till nytta för miljön, och det är ju definitivt inget vi önskar.
Jag vill avsluta med att uttrycka mitt stöd för att både artikel 95 och artikel 175 används som rättslig grund.
