# ID: svediakorp-gov462306
# author: Linda McAvan (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag välkomnar i hög grad denna lagstiftning som jag anser kommer att bidra till en renare miljö.
Jag vill dock även kommentera de tre huvudfrågor som kollegerna har uttalat sig om, varav den första rör förbud och särskilt kompromissändringsförslag 42.
Mitt problem är att det fortfarande innefattar idén om ett automatiskt förbud mot nickelkadmiumbatterier efter fyra år; kommissionen ombes inte att genomföra en konsekvensbedömning för att se vad som behövs göras.
Jag håller inte med om ett automatiskt förbud.
Om vi ska förbjuda saker bör vi göra detta fullt medvetet.
Vi bör också göra saker som är rimliga: det finns kadmium i vår atmosfär, men mindre än en procent har orsakats av batterier – en större del kommer från bekämpningsmedel och andra användningsområden – så vi måste ha en lagstiftning som står i proportion till det vi försöker uppnå.
Vi behöver en undersökning i denna fråga innan vi tar itu med ytterligare lagstiftning.
Jag kommer att stödja den gemensamma ståndpunkten.
När det gäller målen instämmer jag i det som tidigare talare har sagt om att de bör vara realistiska.
Det är ingen mening att tro att vi automatiskt kan ta stora kliv framåt när det i själva verket endast är en handfull länder som samlar in batterier över huvud taget.
Vi måste få ned målen till en nivå som länderna någon gång i framtiden kan uppnå, och räkna ut hur vi kommer dit.
Någon påpekade att Belgien efter nio år har nått en nivå på 56 procent och att Österrike efter 14 år fortfarande befinner sig någonstans kring 40 procent.
När det gäller frågan om den rättsliga grunden kommer jag slutligen att stödja föredraganden och den socialistiska gruppen om en enda rättslig grund, men vi måste slå våra huvuden ihop om frågan om artiklarna 175 och 95 eftersom vi gång på gång de senaste månaderna har återkommit till denna fråga i miljölagstiftningen.
Vi bör undersöka detta och se till att juridiska experter från de tre institutionerna diskuterar den rättsliga grunden.
Vi vill inte ha en miljölagstiftning som undergräver högre krav i de medlemsstater som väljer att ha det.
