# ID: svediakorp-gov462297
# author: Holger Krahmer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill koncentrera mig på direktivets tre huvudaspekter, nämligen den rättsliga grunden, förbudet mot kadmium och insamlingsmålen.
Direktivets prioriterade målsättning är att minska och undvika att batterier dumpas, men vi kan inte bortse från att detta också är ett exempel på en produktorienterad lagstiftning för den inre marknaden.
Det faktum att det har haft artikel 175 som sin enda rättsliga grund kan resultera i varierande standard och därmed en snedvriden konkurrens och marknad.
Liberalerna stöder därför artiklarna 95 och 175 som en dubbel rättslig grund, och därmed gör vi det som utskottet för rättsliga frågor har rekommenderat.
I såväl utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet som i rådet antogs ett förbud mot kadmium och kvicksilver endast för bärbara batterier.
Vår grupp är inte för att det ska finnas ännu fler förbud mot marknadsföring eller att förbudet mot kadmium ska utsträckas till exempelvis sladdlösa verktyg eller medicinsk utrustning.
Exemplet med elektriska handverktyg nämns alltid och jag vill nu, särskilt till Carl Schlyter och även Åsa Westlund, säga att det naturligtvis finns alternativ till nickel-kadmium för dessa, men all teknik har både fördelar och nackdelar.
När det gäller laddningsbara batterier och ackumulatorer, som i vilket fall som helst bara står för en liten mängd avfall, måste vi även ta hänsyn till andra egenskaper såsom energieffektivitet, livslängd och naturligtvis det pris konsumenten måste betala för dem.
Att det finns ett alternativ på marknaden innebär inte nödvändigtvis att det är en lämplig ersättning.
Den mängd kadmium som vi för närvarande får i oss i Europa genom miljön är avsevärt lägre än den nivå som WHO betraktar som hälsovådlig och det är värt att notera att endast cirka en procent av den kommer från batterier.
Låt mig avsluta med att ta upp insamlingsmålen.
Rådet siktar inte särskilt högt med sina mål på 25 procent efter sex år och 45 procent efter tio, men man måste säga att de 40 respektive 60 procent som vi kom överens om i utskottet inte är realistiska.
Andelarna i vissa medlemsstater är under 10 procent.
I Tyskland har över tio års satsning på bred front gjort det möjligt att uppnå 35 procent.
Det innebär att det är viktigt att vi ser över insamlingsmålen inom sex år och på så sätt lär oss av erfarenheterna och de bästa tillämpningarna i medlemsstaterna.
Avslutningsvis vill jag betona att alla intressenter har ett ansvar för detta.
Eftersom vi inte ska lasta över kostnaderna för insamling på detaljhandeln måste vi tvinga handlarna att hantera insamlingen!
