# ID: svediakorp-gov462295
# author: Caroline Jackson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Min grupp välkomnar batteridirektivet som ett viktigt första försök att få bort dessa eventuellt miljöskadliga ämnen från avfallsströmmen.
Om vi börjar med insamlingsmålen så betvivlar min grupp att det är någon idé att tro att många medlemsstater kan åstadkomma mer än den insamlingsgrad som fastställs i rådets gemensamma ståndpunkt.
Låt oss vara uppriktiga: enligt kommissionens konsekvensbedömning är det endast sex medlemsstater som för närvarande har ett nationellt system för att samla in små batterier för återvinning – Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige.
Österrike har uppnått 40 procents insamling efter 14 år.
Den gemensamma ståndpunkten innehåller krav på en insamlingsgrad på 25 procent efter 6 år och 40 procent efter 10 år.
Efter vad vi vet om de länder som samlar in batterier verkar detta rimligt.
I betänkandet framförs nu krav på högre mål: 40 procent efter 6 år och 50 procent efter 12 år.
Sett utifrån de medlemsstater som av någon anledning aldrig har prioriterat batteriåtervinning särskilt högt är dessa tal orealistiska och om de fastställs kommer de helt enkelt inte att uppnås.
Det här är varken rätt tid eller plats för politiska utspel.
Att försena direktivet genom att käbbla om orealistiska mål är inte bra för någon.
För det andra lägger fördraganden fram ändringsförslag 42 där han uppmanar till förbud mot bly och kadmium i batterier till motordrivna verktyg.
Vi anser att sådana åtgärder i första hand måste följa den gemensamma strategi för konsekvensbedömning som kommissionen, rådet och parlamentet nyligen kom överens om.
I detta fall bad parlamentet på min begäran externa experter att genomföra en konsekvensbedömning, men den begränsades i sin omfattning.
Vi behöver en fullständig bedömning av de sociala, miljömässiga och ekonomiska följderna av sådana förbud innan vi går med på att införa dem.
Innan vi har tillgång till en fullständig bedömning skulle det vara oansvarigt att följa föredragandens initiativ eftersom vi skulle stifta lagar i blindo.
När det slutligen gäller den rättsliga grunden, stöder vi förslaget om att direktivet bör grundas på artiklarna 175 och 95.
Vi anser att om direktivet endast grundar sig på artikel 175 så skulle det finnas en risk att marknaden snedvrids eftersom enskilda länder skulle kunna stärka de förbud som innefattas i direktivet.
Jag är säker på att detta direktiv innebär en betydande kursändring för många europeiska länder och att människors vanor förändras.
Vi borde ha infört särskild insamling av batterier för länge sedan.
Jag hoppas att vi nu kan genomföra detta förslag så snart som möjligt.
