# ID: svediakorp-gov462293
# author: Johannes Blokland (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 705
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Betänkandet om batterier och ackumulatorer har antagits av en stor majoritet i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.
Utskottet anser att de 41 ändringsförslagen till betänkandet har ändrat rådets gemensamma ståndpunkt till det bättre.
Vi i utskottet måste fortfarande emellertid komma överens om en nyckelaspekt, nämligen en minskad användning av tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly i vissa batterier.
Kammaren tog tydligt ställning på området vid den första behandlingen och därefter restes uppenbarligen invändningar, eller ska jag snarare säga därefter inledde batteritillverkarna verklig lobbying.
För att nå en överenskommelse trots allt lämnade jag in ett ändrat förslag, nämligen ändringsförslag 42, som är en urvattnad version av det ändringsförslag som antogs vid den första behandlingen.
Jag vill göra tre kommentarer i anslutning till begränsningen av förbudet mot tungmetaller.
För det första begränsar ändringsförslag 42 kadmiumförbudet till bärbara batterier.
Förbudet gäller därför inte för några industribatterier alls.
Undantaget för industribatterier vid den första behandlingen visade sig otillräckligt för industrin, eftersom man där anser att ett oacceptabelt stort antal av dessa batterier skulle sluta i riskzonen.
För tydlighetens skull vill jag påpeka att mitt ändringsförslag 42 innebär att industribatterier hamnar helt utanför riskzonen.
För det andra är förbudet mot bly, tack vare ändringsförslag 42, också begränsat till bärbara batterier, vilket innebär att blyackumulatorer i industrin också fullständigt faller utanför förbudet.
För det tredje är ett antal kategorier bärbara batterier undantagna från förbudet mot bly.
Det gäller knappceller, och batterier för hörapparater är inte heller längre någon risk.
Vi har därigenom tagit med kommentarerna från Foundation for the Deaf and Hard of Hearing.
Och eftersom kadmiumförbudet för bärbara verktyg har skjutits upp i fyra år kommer det, för det fjärde, att ge oss massor av tid för att fullständigt övergå till Li-jon- och NiMH-batterier som alternativ till NiCd-batterier.
Dessa alternativ har i stor utsträckning varit tillgängliga i närmare tio år.
Jag har noterat att både den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen De gröna / europeiska fria alliansen har lagt fram ett liknande ändringsförslag till artikel 4, vars huvudpunkt jag kan instämma i.
Avslutningsvis vill jag ta upp tre andra områden, nämligen definitioner, tillverkarnas ansvar och batterier som är inbyggda i apparater.
När det gäller definitioner anser jag att dessa bör ingå i en artikel och inte i ett skäl.
Jag är därför emot ändringsförslag 46, 48 och 50.
Rådets gemensamma ståndpunkt är fortsatt vag när det gäller vissa aspekter av definitionen av bärbara batterier.
Uttrycket ” bärbar ” är subjektivt och utskottet för miljö skulle därför föredra en definition som anger en tydlig gräns.
I ändringsförslag 12 anges en maxvikt på 1 kg för bärbara batterier.
I ändringsförslag 12 görs dessutom en koppling till konsumenttillämpningar såsom de definieras i direktivet om elektroniskt avfall.
För att undvika både ett kryphål och en överlappning i definitionerna har utskottet för miljö i ändringsförslag 13 föreslagit en spegeldefinition av bärbara batterier genom att definiera industribatterier.
Utskottet för miljö anser att ändringsförslagen 12 och 13 utformar definitionerna tydligast.
När det gäller producentansvar måste jag säga att detta är en styrande princip för flera andra direktiv liksom för batteridirektivet.
I detta fall instämmer jag i rådets gemensamma ståndpunkt.
I ändringsförslag 44 dryftas emellertid förslaget om delat ansvar.
Det leder i praktiken till stor förvirring och genomförandet är mycket komplext.
Jag anser att vi måste behålla producentansvaret och jag är därför emot ändringsförslag 44.
Ändringsförslagen 18 och 40 innebär förbud mot att bygga in batterier och ett krav på att batterier ska vara lätta att ta ur.
Det förefaller bra, men jag tror att det kommer att leda till svårigheter för många tillämpningar, särskilt om batteriet överlever utrustningen.
Dessutom är bestämmelsen överflödig eftersom direktivet om elektroniskt avfall redan föreskriver att batterier alltid ska tas bort innan elektrisk utrustning samlas in.
För utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhets räkning vill jag råda parlamentet att ta vederbörlig hänsyn till mina kommentarer och godkänna ändringsförslagen till betänkandet i morgon.
