# ID: svediakorp-gov462291
# author: Bruno Gollnisch (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Enligt artikel 7 får jag inte tala under debatten.
Jag avser inte att tala under debatten men enligt artikel 7 har jag ändå rätt att korrigera en felaktig anklagelse.
Enligt det tredje stycket i artikel 7.8 har jag rätt att tala på grundval av artikel 145, och artikel 145 ger mig tre minuter för att göra ett personligt uttalande.
Om ni tillåter, herr talman, och utan att jag talar under debatten vars resultat i vilket fall som helst är avgjord i förväg, vill jag, enligt bestämmelserna i artikel 7, tala i tre minuter på grundval av artikel 145 för att uttrycka min åsikt om anklagelser som riktas mot mig personligen.
Jag talar därför inte om innehållet i debatten, utan endast om de anklagelser som några talare framfört mot mig.
Roselyne Bachelot trodde att hon kunde säga – och det är en vida spridd uppfattning – att jag hade talat i hjärtat av universitetet.
Det är fullständigt felaktigt.
De yttranden jag har kritiserats för gjordes vid en presskonferens, som arrangerades i anslutning till mina politiska uppdrag, under vilken, som en annan talare, Lydia Schenardi, sade, jag besvarade journalisternas frågor, en punkt som inte är särskilt omtvistad.
Om jag inte har rätt att ge detta slags svar, då borde inte journalister ha rätt att ställa frågor om andra världskrigets historia.
Det tycker jag är ganska uppenbart och jag sa inte dessa ord som akademiker även om de akademiska myndigheterna, på order från den franska regeringen, försökte undergräva att jag skulle betraktas som oskyldig till dess skuldfrågan avgjorts och dömdes för detta av regeringsrätten, vår högsta förvaltningsdomstol.
För det andra påstod Maria Berger att jag hade förnekat att koncentrationslägren och särskilt Mauthausenlägret ens existerat.
Fru Berger!
Jag har aldrig förnekat att koncentrationslägren existerat, och definitivt inte Mauthausenlägret.
Förekomsten av gaskamrarna vid Mauthausen förnekades av Claude Lanzmann, regissören till filmen ” Shoah ”, och inte av mig, som tvärtom högt och tydligt sa att de existerat.
Jag tror att dessa två klargöranden är mycket viktiga, herr talman.
När det gäller varje möjligt återtagande och förhalning från kommissionens sida, hade jag personligen ingen som helst del i denna affär.
Jag vill påpeka, som min kollega sade, att Frankrikes president Jacques Chirac nyligen hävdade att det inte kan finnas någon officiell historisk sanning.
Jag undrar hur det kommer sig att jag kan kritiseras för yttranden som just har upprepats av statsöverhuvudet, den ansvarige för domstolarna, och hur det kommer sig att de rättsliga förfarandena emot mig kan motiveras på grundval av en kommunistisk lag, Gayssotlagen, som Jacques Toubon beskrev som en stalinistisk lag när den antogs.
Det ska bli intressant att se vad Jacques Toubon har att säga i frågan om min immunitet.
Det var allt jag hade att säga till kammaren.
