# ID: svediakorp-gov462163
# author: Hans-Peter Martin (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Att ni utnyttjar er ledande ställning till att göra politiska uttalanden kan sägas vara en profileringsfråga, men hur tekniskt det än kan låta är detta något som faktiskt berör grunderna i vår gemenskaps verksamhet.
Det är också alltid så att de frågor som är förknippade med mervärdesskatten har att göra med rättvisa.
Vi kan inte undgå att lägga märke till att vår europeiska union i sin svaghet – för det finns inte längre någon kraft i vår organisation – tillgriper den konstlade hjälp som mervärdesskatten erbjuder för att kunna samla på sig skatteinkomster i en omfattning värd namnet.
Detta är ett mycket orättfärdigt handlingssätt, eftersom mervärdesskatten som bekant mycket ofta drabbar fel personer.
Det finns två österrikare som kanske kan lämna ett exempel på hur man kan göra.
En av dem – Bruno Kreisky – torde ni redan vara bekant med, medan ni förmodligen ännu inte har lärt känna den andre, Karl-Heinz Grasser.
Kreisky insåg för väldigt många år sedan mycket klart att vi inte skulle komma någonstans med detta slags förhållningssätt.
I stället måste vi koncentrera våra ansträngningar – framför allt när det gäller mervärdesskattesatserna – på den mervärdesskatt som tillämpas på områden där vi kan få tillbaka något av det vi förlorar på annat håll, till exempel sådant som de rika verkligen tycker om: lyxlimousiner, segelbåtar och en andra bostad.
Syftet med ändringsförslaget är att sätta stopp för sådana saker, och detta anser jag vara befängt.
Karl-Heinz Grasser försöker, åtminstone i Österrike – och på det området tycker jag att han är föredömlig – att hindra företag som verkar på internationell nivå från att flytta runt sin ingående skatt utan att någonsin behöva betala mervärdesskatt.
En möjlighet för nästa ordförandeskap i rådet skulle kunna vara att flytta fram positionerna, åtminstone på EU-nivå, när det gäller att täppa till luckor som berör mervärdesskatten.
