# ID: svediakorp-gov462153
# author: Zsolt László Becsey (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,452
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Vi diskuterar två frågor och jag ska börja med miniminivån på normalskattesatsen.
Vi diskuterar en fråga som är ytterst känslig i rättsligt och politiskt avseende.
Enligt kommissionens rapport skulle det vara berättigat att förlänga det nuvarande tillfälliga system som bygger på det sjätte mervärdesskattedirektivet, vilket utlöper den 31 december 2005.
Vad jag menar är att vi bara skulle kunna fastställa miniminivån på normalskattesatsen, som just nu ligger på 15 procent, och förlänga detta system, fortfarande tillfälligt, till 2010.
Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har diskuterat detta förslag och delar i stort sett kommissionens inställning.
Även vi instämmer alltså i förslaget och tidsramen för det, det vill säga att systemet ska förlängas till 2010.
Vi insåg också att det var nödvändigt att diskutera frågan mer brådskande än vanligt, före Ekofins senaste sammanträde den 6 december, för att rådet skulle få höra parlamentets uppfattning och utifrån den fatta ett beslut.
Med utgångspunkt från diskussionen i utskottet ändrar vi utskottets ursprungliga förslag när det gäller en fråga: förutom den normala miniminivån vill vi också fastställa en maximal skattesats på 25 procent, vilket skulle vara den högsta skattesats som för närvarande tillämpas i medlemsstaterna.
Härigenom skulle man undvika att några av medlemsstaterna tvingades ta till lagändringar eller budgetkorrigeringar på mycket kort sikt.
Men genom att följa denna linje visar majoriteten i parlamentet att vi anser det nödvändigt att förhindra skillnaden i tillämpningen av normala mervärdesskattesatser.
Parlamentet har emellertid också intagit en annan viktig ståndpunkt i denna fråga som inte påverkar det omedelbart förestående beslutet om en förlängning men som är viktig för oss.
Vi vill faktiskt undvika en situation som den nuvarande när vi har tidspress både när det gäller förlängningen av miniminivån på normalskattesatsen och när det gäller direktivet om reducerad mervärdesskatt på arbetsintensiva tjänster som utlöper vid årsskiftet och som har genomförts av flera medlemsstater som alla har fått värdefulla, positiva erfarenheter av genomförandet.
Därför ber vi kommissionen att senast i början av 2007 genomföra en undersökning av vilken inriktning och omfattning medlemsstaternas mervärdesskattepolitik bör ha och vilka EU-regler som krävs på detta område, så att parlamentet får möjlighet att i god tid och utan tidspress inleda en debatt 2007 – 2008.
I vårt förslag, som har utarbetats under deltagande av samtliga grupper i parlamentet, ber vi kommissionen att göra en utvärdering av de nuvarande implicita, d.v.s. genomsnittliga, och normala mervärdesskattesatserna och deras budgeteffekter, särskilt när det gäller den differentiering som kan urskiljas i de medlemsstater som anslöt sig till EU vid den senaste utvidgningen.
Dessa länder kan inte tillämpa de individuella reducerade skattesatserna, utan kan bara genomföra en övergång till de särskilda områden som inte omfattas av det sjätte mervärdesskattedirektivet (d.v.s. som inte omfattas av bilaga K eller bilaga H) förrän 2007.
Med utgångspunkt från det material som kommissionen ska förbereda kommer vi att kunna definiera parlamentets ståndpunkt om huruvida mervärdesskatten ska debiteras vid källan eller om den ska debiteras konsumenten.
Därefter kommer vi att ta ställning till om vi i enlighet med subsidiaritetsprincipen måste fastställa en minimi- och en maximiskattesats på gemenskapsnivå, och om svaret är ja får vi överväga om vi för dessa mervärdesskattesatser bör använda normalskattesatsen eller den implicita, dvs. den faktiska, genomsnittliga skattesatsen.
Ytterligare en fråga som måste diskuteras av parlamentet under kommande år är med tanke på stabilitets- och tillväxtpaktens effektivitet i vilken utsträckning medlemsstaterna ska få frihet att reducera mervärdesskattesatserna och om det främst är normalskattesatserna eller undantagen från normalskattesatserna som sannolikt kommer att snedvrida marknaden (om de över huvud taget kommer att snedvrida den).
Samtidigt skulle vi också kunna ta ställning till om prioriteringen av skatterna på konsumtion – på bekostnad av de direkta skatterna och framför allt skatterna på arbete – verkligen kan hjälpa medlemsstaterna att nå upp till Lissabonstrategins sysselsättningsmål.
Detta är frågor som kan tas upp vid nästa debatt, och för den måste tillräckligt mycket tid anslås.
Jag är övertygad om att ett bra bakgrundsbetänkande från utskottet kan vara till hjälp för parlamentet i denna fråga, och vi kommer att kunna godta en väl övervägd ståndpunkt redan före 2010, men för närvarande föreslår vi fortfarande en förlängning med tillägget att vi också måste fastställa en maximal skattesats på 25 procent.
Mitt andra betänkande gäller återbetalning av mervärdesskatt.
Det ändringsförslag till det åttonde direktivet som vi har framför oss ingår i ett ytterst viktigt tredubbelt paket med ändringsförslag som kommissionen lade fram i oktober 2004.
Paketets giltighetstid har med rätta förlängts av den nuvarande kommissionen och det har blivit känt för det så kallade ” single window-systmet ”, eller ” one-stop-shop-systemet ”.
Parlamentet har redan tagit ställning till frågan och även till samarbetet mellan medlemsstaterna på skatteområdet i samband med två betänkanden som har lagts fram i parlamentet, och nu är jag glad att vi på rådets begäran kan uttrycka våra åsikter, låt vara i efterhand, om det åttonde direktivet om återbetalning av mervärdesskatt.
Först och främst vill jag säga att vi till fullo delar kommissionens inställning till hela förslaget till paket, även ändringsförslaget till det åttonde direktivet, eftersom detta hjälper företagen att få tillbaka uteliggande mervärdesskatt från andra medlemsstater och även påskyndar denna process genom användning av elektroniska metoder.
Hittills har återbetalning endast varit möjlig om en vara eller tjänst varit registrerad i en annan medlemsstat.
Många har vägrat att tillämpa detta långdragna och dyrbara förfarande eftersom det administrativa förfarandet skulle ha kostat mer än den faktiska summan uteliggande mervärdesskatt.
Det aktuella ändringsförslaget kommer i första hand att förbättra situationen för de små och medelstora företagen, som har haft störst svårigheter att klara av det system som krävs för återbetalning på ett kostnadseffektivt sätt.
Rådets uppfattning att de behöriga myndigheterna bör få tre månader på sig för att bedöma ett krav är också gynnsam för de små företagen.
Vi stöder också förslaget att den behöriga skattemyndigheten måste betala ett mycket kännbart bötesbelopp för varje extra månads försening efter att tidsfristen har utlöpt.
Vi godtog inte ändringsförslaget att detta skulle regleras individuellt av medlemsstaterna.
Våra ändringsförslag har också utformats i linje med kommissionens uppfattning eftersom vi också har framhållit att det klart måste formuleras vilka uppgifter medlemsstaternas skattemyndigheter ska ha, utöver skyddet för företagen, med korrigeringar där det krävs, och att det måste finnas specifika tidsgränser för expediering, granskning, beslutsfattande och återbetalning.
Detta är innehållet i våra ändringsförslag.
Vi har också särskilt specificerat att den tre månader långa granskningsperioden inte kan påbörjas på nytt ens i händelse av förfrågningar, krav på ytterligare information eller några som helst andra problem – som vi har uppfattat det i kommissionens förslag – eftersom vi anser att hela förfarandet inte får överskrida fyra månader ens när det förekommer sådana problem.
Syftet med vårt förslag är att undvika onödiga förseningar under återbetalningsperioden och att förvara pengarna på skattekonton.
Även om vi av juridiska skäl inte kunnat låta detta ingå i vår ståndpunkt som ett formellt ändringsförslag hoppas jag ändå att samarbetet mellan myndigheterna kommer att ske snabbare som en del av paketet, som en del av det övergripande ” one-stop-shop-paketet ”, eftersom detta bidrar till att man undviker kassaflödesproblem för de små företagen, problem som gäller rätten till återbetalning av mervärdesskatt och fastställandet av kvoter och även problem med missbruk eftersom ett försök att få tillbaka fiktiv exportmoms ofta leder till bedrägerier och bildande av fiktiva bolag.
Vid diskussionen i rådet hoppas jag att den tidsgräns på 10 – 40 dagar för elektronisk vidarebefordran av uppgifter som skattemyndigheterna i bosättningslandet får kan kortas ned när det gäller den övre gränsen på 40 dagar.
Det viktigaste är emellertid att genomföra paketet så snart som möjligt, och om några år (vi bad om fyra år i samband med ” one-stop shop ”) hoppas vi att vi kan utvärdera genomförandet med utgångspunkt från kommissionens rapport.
Jag är övertygad om att förfarandet (och kontrollen av missbruk) kan påskyndas i framtiden genom användande av något slags gemensam databas – eller genom lättare tillgång till andra medlemsstaters databaser – men detta kommer att kräva att man löser ett stort antal rättsliga frågor, frågor om uppgiftsskydd och andra frågor som bör granskas efter den första utvärderingen.
Det viktigaste är därför för närvarande att detta konstruktiva förslag genomförs så snart som möjligt och att våra företag får dra nytta av fördelarna med det.
