# ID: svediakorp-gov462148
# author: Reino Paasilinna (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Faktum är att denna lagstiftning om elektronisk kommunikation inte fungerar.
Detta säger jag som föredragande av betänkandet om parlamentets ramdirektiv.
Följden är att den inre marknaden för elektronisk kommunikation inte utvecklas, den nödvändiga konkurrensen växer inte fram överallt och konsumenter erbjuds inte det utbud av tjänster de behöver, tjänster för vilka konkurrensen skulle vara stenhård.
Tjänsterna är därför inte tillräckligt billiga.
Det finns det många exempel på.
Det gör också att olika medlemsstater befinner sig i olika situationer: där konkurrensen är hård läggs pengar på reklam.
Om det inte finns någon konkurrens kan pengarna användas till produktutveckling, och det berörda företaget har bättre utvecklingsmöjligheter än det som måste föra en stenhård konkurrens.
Företag befinner sig alltså i ojämlika situationer runt om i medlemsstaterna.
Ett annat grundläggande skäl till det är att medlemsstaterna inte tillämpar lagstiftningen, och det är absolut ett problem.
Regleringsmyndigheternas position varierar stort från ett land till ett annat, och deras ställning borde göras mer jämlik mellan de olika länderna.
Hur kan vi tänka oss att uppnå Lissabonmålen i ett sådant läge?
Vi måste göra stora insatser, tillsammans med kommissionen, för att övertala medlemsstaterna att det är i deras eget intresse att tillämpa den här lagstiftningen.
Den nya lagstiftningen måste vara neutral i förhållande till tekniken.
Det vore bättre om det rörde sig om en ram i stället för en detaljerad lag, och den borde garantera en konkurrenskraftig miljö och säkra tjänster för konsumenterna.
Kostnaderna för roaming borde naturligtvis också, som sagt, minskas.
Vi bekymrar oss över samma saker som kommissionen, så varför kan vi inte fortsätta framåt tillsammans?
