# ID: svediakorp-gov462129
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.Herr talman, mina damer och herrar!
Av de tal jag har hört drar jag slutsatsen att detta ämne inte går att uttömma på den korta tid som avsatts för kvällens debatt.
Det är ett mycket viktigt ämne för EU: s område för rättslig behörighet, och dessa sista påpekanden om förbindelserna mellan Europeiska gemenskapernas domstol och de nationella domstolarna kräver också noggrant övervägande, vilket jag också kommer att göra.
Straffrätten är förstås avsedd för att straffa enskilda individer som bryter mot lagen, och om denna fråga omfattas av gemenskapens behörighet tycker jag det verkar osannolikt att parlamentet – den institution som företräder demokratin – inte skulle delta i utformningen av denna straffrätt.
Om parlamentet utestängs skulle det innebära att bara två av Europeiska gemenskapens institutioner – rådet och kommissionen – skulle delta i beslutsfattandet i frågor som berör gemenskapens behörighetsområde.
Detta är en av de viktigaste motiveringarna för EG-domstolens avgörande, och det är en princip som vi naturligtvis ska undersöka noggrant.
Hur ska då en felaktig rättslig grund förvandlas till en korrekt rättslig grund?
Det finns tre metoder som kan övervägas.
Som redan har påpekats i flera av era tal – till exempel Guiseppe Garganis tal – ska förvandlingen om det är nödvändigt att ändra innehållet i bestämmelsen ske genom att själva bestämmelsen dras tillbaka – till exempel ett rambeslut – och ersättas av ett förslag till ett nytt direktiv, antingen på den rättsliga grunden eller på innehållet, och alltså ska medbeslutandeförfarandet användas.
Men det kan vara möjligt – jag vet inte om det finns några sådana fall – att ett rambeslut har en rättslig grund som visar sig vara irrelevant medan dess innehåll däremot kan accepteras.
I så fall ser jag själv – om parlamentet och rådet går med på att det bara är den rättsliga grunden som behöver ändras medan innehållet förblir oförändrat – en andra möjlighet, nämligen inte att förslaget dras tillbaka och ersätts av ett nytt initiativ, utan att ett interinstitutionellt avtal träffas mellan parlamentet och rådet där man snabbt och lätt kommer överens om att ändra den rättsliga grunden och behålla innehållet.
Det skulle vara mycket intressant att höra en bedömning av denna hypotes av parlamentets utskott för rättsliga frågor.
Slutligen finns det en tredje metod, som vi tillämpade redan för några dagar sedan och som vi nu väntar på domstolens avgörande om: det överklagande som ligger hos EG-domstolen om ett rambeslut som innehåller en felaktig rättslig grund.
Herr talman!
Sammanfattningsvis vill jag klargöra att kommissionen enbart kommer att utöva denna behörighet om det visar sig vara nödvändigt.
Jag betonar att straffrätten är ett allvarligt instrument i rättssystemet.
Det är därför som den straffrättsliga lagstiftningen – som lagstiftningens upphovsmän lär oss är den sista utvägen när enskilda begår brott – endast får tillämpas när det är absolut nödvändigt.
