# ID: svediakorp-gov462126
# author: Giuseppe Gargani (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag anser – och jag tror att jag delar denna åsikt med en stor majoritet i parlamentet – att Europeiska gemenskapernas domstols avgörande i mål C-0176 är en framgång för Europaparlamentet, inte bara för att domstolen tog upp parlamentets förslag från september 2003, som byggde på ett betänkande från utskottet för rättsliga frågor där jag är ordförande, utan också för att det har tvingat rådet att följa artiklarna 24, 29 och 47 där det tydligt att anges att Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har företräde framför Fördraget om Europeiska unionen.
Därför kommer rådet inte längre att använda avdelning VI i fråga om straffrättsliga påföljder för att fatta ensidiga beslut utan att låta Europaparlamentet delta som medlagstiftare.
Jag anser att detta är ett stort framsteg och ett bra resultat som hedrar Europeiska unionen som helhet.
Det verkar uppenbart att utan parlamentets agerande skulle en grundläggande demokratisk princip, nämligen inget straff utan lag, ha förbisetts i stället för att ha bekräftats.
Samtidigt som EG-domstolen har erkänt att gemenskapen inte får besluta om straffrättsliga påföljder eller harmonisera straffrätten har den fastställt att gemenskapen – om straffrättsliga åtgärder är nödvändiga för att uppfylla fördragets krav eller syften – får ålägga medlemsstaterna att införa och tillämpa sådana åtgärder.
Detta innebär att om gemenskapen är behörig att reglera ett beteende för att uppnå ett visst mål så är den också behörig att avgöra om detta beteende får bestraffas på nationell nivå genom administrativa eller straffrättsliga förfaranden.
EU: s institutioner uppmanas därför att genomföra EG-domstolens domslut, och – jag vänder mig nu särskilt till kommissionsledamoten – Europeiska kommissionen har gett vissa indikationer på hur den kommer att agera.
Jag anser att det inte är acceptabelt att bara överföra de bestämmelser som ingår i ett rambeslut till ett gemenskapsdirektiv om denna överföring inte sker med full respekt för Europaparlamentets företrädesrätt.
Parlamentet måste kunna ingripa i fråga om innehållet om det föreskrivs i den rättsliga grunden att parlamentet är medlagstiftare.
När det gäller ännu inte godkända lagstiftningsförslag är jag tacksam mot kommissionsledamoten om kommissionen agerar för att dra tillbaka dem eller att ersätta dem med nya förslag som följer domstolens nya praxis.
Utskottet för rättsliga frågor kommer att fortsätta se till att gemenskapslagstiftningen och parlamentets företrädesrätt respekteras.
Mycket exakta riktlinjer kommer att utarbetas i ett initiativbetänkande som vi redan har bett om tillstånd för och som utskottet för rättsliga frågor kommer att arbeta med.
