# ID: svediakorp-gov462122
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka Marine Roure och Kathalijne Maria Buitenweg för att de har tagit upp denna fråga som är avgörande för EU i fråga om utrymmet för EU: s lagstiftningsbehörighet inom det straffrättsliga området.
Jag är överens med dem båda och kan lova att kommissionen kommer att se till att detta viktiga domslut av Europeiska gemenskapernas domstol tillämpas fullt ut och att dess grundläggande princip tillämpas i praktiken, det vill säga att straffrättsliga åtgärder ska kunna vidtas av gemenskapslagstiftaren genom medbeslutandeförfarandet, och endast genom det förfarandet, när det är nödvändigt för att garantera tillämpningen av gemenskapens förordningar.
Detta öppnar ett mycket brett och betydelsefullt område, både för att parlamentet blir fullt delaktigt och för att det går utöver det mellanstatliga arbetssätt som hittills har fått råda.
Det är uppenbart att kommissionen när den utarbetar förslag om införande av straffrättsliga åtgärder måste upprätthålla två grundprinciper.
Den första är behovet av en straffrätt, eftersom straffrättsliga åtgärder bara får vidtas när det är nödvändigt.
Detta är en universell rättsprincip.
Den andra är att de olika bestämmelserna måste vara enhetliga: vi måste undvika motstridiga straffrättsliga bestämmelser eftersom det annars i teorin skulle kunna uppstå en allvarlig brist på rättssäkerhet, just på grund av den bristande enhetligheten.
Vi har identifierat vissa områden där domstolens beslut kan tillämpas i praktiken.
Ni känner säkert till att vi har beslutat oss för att överklaga till EG-domstolen i fråga om rambeslutet om marina föroreningar.
Vi gjorde detta för några dagar sedan eftersom tidsgränsen för ett överklagande ännu inte hade löpt ut, och vi ansåg att det var lämpligt att ge en omedelbar demonstration genom att överklaga rambeslutet om marina föroreningar inför domstolen.
Vi anser att detta är ett av de områden där ett direktiv om straffrättsliga åtgärder borde ha antagits i stället för ett rambeslut.
Vi har också föreslagit ett sätt att utvidga denna arbetsmetod till andra områden.
När ett rambeslut till exempel redan har avvisats skulle man utan att ändra textens innehåll kunna använda ett avtal mellan parlamentet, rådet och kommissionen för att anta den rätta rättsliga grunden utan att behöva inleda en diskussion om innehållet samtidigt.
Den sortens lösning skulle göra processen mycket snabbare.
Till sist ett svar på frågorna om rasism och icke-diskriminering.
Av lättförklarliga skäl vill jag att en lagstiftning ska antas där minsta uppmaning till rashat och därmed till rasistiskt agerande beläggs med straffrättsliga åtgärder.
Det är utan tvekan nödvändigt med straffrättsliga åtgärder inom detta område, även om det tyvärr ännu inte, vilket ni säkert redan vet, har nåtts någon överenskommelse om rambeslutet.
Jag lovade att jag i början av 2006 skulle föreslå ett nytt initiativ om rasism och främlingsfientlighet för att komma till rätta med de förhinder som har uppstått inom rådet.
Det går att använda artikel 13 i fördraget för att införa straffrättsliga åtgärder i fall av diskriminering på grundval av ras eller nationalitet.
En möjlighet finns som, särskilt enligt artikel 13, otvivelaktigt kan omfattas av ett direktiv och därför i huvudsak är en gemenskapsangelägenhet.
I sådana fall får kommissionen också anta förslag till straffrättslig lagstiftning.
