# ID: svediakorp-gov462117
# author: Richard Corbett, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 581
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ett av särdragen för Europeiska unionen är att den centrala förvaltningen inte bara består av ansiktslösa byråkrater: den leds av ett politiskt verkställande organ.
Ledamöterna i kommissionen är politiker som innehar sina uppdrag tack vare det förtroende som de har fått från Europaparlamentet, och enbart så länge som de åtnjuter detta förtroende, eftersom vi naturligtvis kan avskeda dem genom ett misstroendevotum.
Det är väsentligt för möjligheten att utkräva politiskt ansvar.
Det innebär att vår centrala förvaltning – även om den är liten – till skillnad från många andra internationella strukturer är ansvarig.
Detta är mycket viktigt.
Utfrågningarna är en högst synlig del i utnämningen av kommissionen, vilket ytterligare understryker principen om ansvarsskyldighet.
Det är någonting relativt nytt.
Det fanns inte med i de ursprungliga fördragen.
Förtroendeomröstningen för kommissionen i dess helhet och det förhållandet att kommissionens mandatperiod sammanfaller med parlamentets infördes i och med Maastrichtfördragen och förstärktes i Amsterdamfördraget.
Utfrågningarna nämns inte ens i fördragen.
Det är något som vi har byggt upp själva.
Nu är de en accepterad del i vårt förfarande som välkomnas av alla som är demokrater.
I huvudsak bekräftas i detta betänkande den praxis som vi har byggt upp, men där förs också in tre smärre nyheter.
För det första begränsas det skriftliga frågeformulär som skickas ut från utskotten till kommissionsledamöterna i förväg.
Frågeformulären har tenderat att svälla och verkar uppriktigt sagt inte tjäna något bestämt ändamål, när vi vet att frågorna besvaras i förväg på ett tämligen byråkratiskt sätt.
För det andra föreslås i betänkandet att utskottsordförandekonferensen och talmanskonferensen i parlamentet ska ha ett gemensamt möte för att göra en allmän bedömning före debatten i plenum och för att förklara utfrågningarna avslutade.
De kan givetvis förklara att utfrågningarna inte är avslutade och be om ytterligare en utfrågning med en eller flera nominerade kommissionsledamöter.
Det innebär extra flexibilitet.
Den tredje nyheten är en begäran om att valen till Europaparlamentet ska tidigareläggas och flyttas från juni till maj, för att ge mer tid till detta förfarande.
Det är någonting som vi från Europaparlamentets sida bör efterfråga i alla fall, eftersom det ända sedan unionen utvidgades norrut har varit lite dumt att hålla val i juni, som är den huvudsakliga semesterperioden i de nordligare länderna.
Maj skulle vara en mycket bättre tid att hålla Europaparlamentsval på, i vilket fall som helst.
Förfarandet har fungerat bra.
Det som hände förra gången visade att det fungerade bra, och vi ber inte om någon rätt till misstroende gentemot enskilda kommissionsledamöter.
Det som hände förra gången visade att det finns sätt att framföra tillrättaläggande frågor om en enskild kommissionsledamot via kommissionens ordförande och på samma gång upprätthålla kommissionens kollegiala ansvar.
Det fungerar.
Om det inte hade fungerat skulle inte Franco Frattini ha varit med oss här i dag för att delta i denna debatt, och jag välkomnar honom med nöje.
Jag välkomnar också hans kommentarer.
De var något motsträviga på vissa punkter.
Jag lade emellertid märke till att han inte bestred att betänkandet överensstämmer helt med det interinstitutionella avtalet.
Det är den anda som det utformades i, och jag är säker på att det kommer att antas av parlamentet i morgon i samma anda.
Jag tackar föredraganden och alla som har bidragit till detta.
