# ID: svediakorp-gov462106
# author: Maria Martens, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Många av dem som varje dag dör i utvecklingsländerna kunde ha räddats med läkemedel som finns tillgängliga för oss, men som är för dyra för dem.
Det kostar pengar att utveckla läkemedel.
Den genomsnittliga kostnaden för att ta ett läkemedel till marknaden varierar från omkring 600 miljoner till 900 miljoner euro.
Företagen kompenseras för detta genom patenträttigheter och det med rätta, men resultatet är att läkemedlen blir dyra.
Syftet med det direktiv som vi diskuterar nu är att se till att människor i de fattigaste länderna får tillgång till nödvändiga läkemedel, det vill säga att fattiga länder i särskilda fall och under vissa omständigheter ska få tillverka läkemedel till överkomliga priser, vilket är bra.
Men vi måste förhindra att en situation uppstår där företagen inte är motiverade att utveckla läkemedel.
Därför måste vi göra allt i vår makt för att se till att det inte går att missbruka förordningen, till exempel genom återimport till EU.
Syftet med förordningen är att främja hälsa, inte handel.
Vi anser att det måste ges noggranna redogörelser för skälen till ansökningarna om obligatoriska licenser för patenten i fråga, att läkemedlen i fråga måste få ett annat utseende, annan färg och annan förpackning där så är möjligt och att produktionsmängden måste dokumenteras.
TRIPs-förordningen om patent har funnits ett tag.
Den har såvitt vi vet aldrig tillämpats, men den är ändå viktig.
Den kan hjälpa patentinnehavare att hantera nödlägen i utvecklingsländer snabbt och på utmärkta villkor.
Det behöver inte påpekas att denna förordning inte helt kan undanröja alla problem i fråga om läkemedel i utvecklingsländerna.
Det krävs också ett vägnät, kylda transporter, tillräckligt med medicinsk personal och så vidare.
Men förordningen är ändå ett viktigt bidrag till stödet i de särskilda nödsituationerna.
Denna kompromiss gör det möjligt att införliva WTO-beslutet om TRIPs i EU-lagstiftningen.
Med WTO: s toppmöte i Hongkong i antågande kan denna förordning vara en positiv signal som kan vara till nytta för EU, och därför vill jag gratulera Johan Van Hecke till resultatet av förhandlingarna med rådet och kommissionen.
Det gläder mig att en kompromiss har nåtts, och jag hoppas att parlamentet kommer att godkänna den i morgon.
