# ID: svediakorp-gov462104
# author: Kader Arif, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 691
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Som påpekades nyss handlar vår debatt i dag om förordningen för att införa en mekanism för länder som inte kan tillverka de läkemedel som är nödvändiga för deras medborgares hälsa.
Vi behandlar denna fråga kvällen före Världsaidsdagen, vilket borde leda oss att skicka ett klart och tydligt budskap till de länder som drabbats så svårt.
UNAIDS påminde oss för en kort tid sedan om den sorgliga sanningen att det aldrig tidigare har funnits så många hiv-smittade i världen.
Antalet smittade passerade 40-miljonerstrecket i år, och Afrika söder om Sahara har drabbats hårdast.
Där finns två tredjedelar av alla smittade i världen och tre fjärdedelar av världens smittade kvinnor.
Det har stått klart från början att parlamentet har en prioritering, nämligen ett snabbt genomförande av denna förordning så att de länder som behöver det så snart som möjligt kan utnyttja flexibiliteten i WTO: s överenskommelse av den 30 augusti 2003.
Detta är ett första steg i Europeiska unionens åtagande enligt Dohadeklarationen om TRIPs-avtalet och folkhälsa.
Jag vill tacka min kollega Johan Van Hecke varmt för hans samråd och samarbete med skuggföredragandena.
Han lägger i dag fram ett kompromissförslag som lyckas ta hänsyn till ledamöternas åsikter: det är en ansvarsfull inställning.
Flera av våra krav återfinns i den slutliga texten, framför allt kravet på att beslutets räckvidd ska utvidgas till att omfatta de minst utvecklade länderna och vissa utvecklingsländer som inte är WTO-medlemmar.
Med tanke på den stora betydelse som icke-statliga organisationer och vissa internationella organisationer har för att tillhandahålla hälsovård och behandlingar gläder det mig att de kommer att få agera direkt gentemot patentinnehavare för att köpa och distribuera generiska läkemedel.
Jag är också glad över att mitt förslag till ett förenklat förfarande för ytterligare mängder har antagits.
Det finns många positiva inslag.
Men det finns några saker jag beklagar, särskilt när det gäller lämplig ersättning till patentinnehavare.
Jag skulle önska att föredragandens förslag om ett tak på 4 procent gjordes obligatoriskt för alla situationer och inte bara för nödsituationer.
Men vi har ändå lyckats få med att hänsyn ska tas till att den obligatoriska licensen utfärdas för humanitära och inte för kommersiella ändamål när denna ersättning beräknas.
Jag hoppas också att denna förordning kommer att utvärderas snabbt och att dess genomförbarhet bedöms.
Med tanke på den komplexa mekanism som ska införas kommer jag att följa händelseutvecklingen noggrant för att se till att lösningen tas med permanent i WTO: s regler om immaterialrätt.
Det är bara genom en sådan utvärdering som vi kommer att kunna dra riktiga slutsatser för en effektiv översyn och anpassning av våra lösningar på folkhälsoproblemen i de sydliga länderna.
För att lösa problemet med tillgång till läkemedel måste vi ha en mer global strategi, och den förordning vi debatterar i dag är bara ett led i denna.
Inom WTO måste EU åta sig att se till att alla framsteg för folkhälsan i Dohaavtalet genomförs i verkligheten.
Det betyder framför allt att vi inte får ingå några bilaterala eller regionala handelsavtal som innehåller ytterligare villkor om immaterialrätt som skulle undergräva framstegen med Dohaförklaringen.
Om tillämpningen av denna förklaring inte visar sig tillfredsställande i praktiken, måste EU dessutom försöka hitta nya sätt att underlätta utvecklingsländernas tillgång till läkemedel.
Redan nu finns behovet av sekundärbehandling, där det ännu inte finns generiska läkemedel att tillgå och där priset är avskräckande högt, vilket kräver ytterligare åtgärder från vår sida.
Kampen mot aids och mot, jag betonar detta, många andra sjukdomar som främst drabbar de allra fattigaste är långt ifrån avgjord.
Den kommande WTO-konferensen i Hongkong ger oss ett ypperligt tillfälle att åter ta upp frågan om tillgång till läkemedel.
Genom att anta denna förordning i dag får vi en första lösning för tusentals sjuka som väntar på behandling, men vi får inte glömma att vi i morgon måste försöka hitta bestående lösningar som är i paritet med det enorma problem vi står inför.
