# ID: svediakorp-gov462090
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 608
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill sälla mig till mina kolleger, inte bara för att tacka föredraganden för hans arbete, utan också för att tacka kommissionsledamoten för de åtgärder han hittills vidtagit med hänsyn till detta uppfattade hot.
Jag säger ” uppfattade ”, eftersom det i vissa rubriker i medier under de senaste sex till sju månaderna antytts att jorden snart kommer att gå under och att det inte finns någon väg undan farorna och riskerna med spridningen av aviär influensa.
När man tittar närmare på de tillgängliga vetenskapliga och empiriska uppgifterna om fågelinfluensan ser man dock vissa mönster.
För det första verkar fågelinfluensans inverkan på vilda fåglar inte vara så stor eller allvarlig som för tamflockar eller kommersiella flockar.
För det andra har de enda fallen där fågelinfluensa överförts till människor inträffat då människor varit i nära kontakt med kommersiella flockar.
För det tredje, och viktigast av allt, finns det fortfarande inget känt fall där fågelinfluensa överförts mellan människor.
Hur viktigt det än är att vi är försiktiga, förberedda och medvetna om alla faror eller risker som kan uppstå, är det lika fel av oss att sprida panik när det gäller sjukdomens eventuella omedelbara hot eller faror.
För att sätta in detta i ett sammanhang, kommer fler människor inom EU att dö på grund av en läkemedelsresistent tuberkulosstam än människor som kommer att smittas av fågelinfluensa.
Globalt sett kommer fler människor – särskilt barn – att dö varje dag på grund av malaria än människor som hittills har dött på grund av fågelinfluensa.
Vi måste ta del av denna statistik och sätta in den i sitt sammanhang, och det är viktigt att våra reaktioner är genomtänkta och proportionerliga i förhållande till de risker och faror som faktiskt existerar.
Det är mycket bra att de vetenskapliga kommittéerna för folk- och djurhälsa sammanträder regelbundet för att uppdatera varandra och utbyta information om de utbrott som skett nära Europeiska unionens gränser.
Utöver att samarbeta med Världshälsoorganisationen kan vi införa beredskapsplaner för att hantera alla potentiella utbrott.
Som vi har sett med utbrotten av mul- och klövsjuka, Newcastlesjuka och andra djursjukdomar, är en politik som är inriktad på att slakta djuren det enda säkra sättet att ta död på sjukdomen.
Hur hemskt det än kan tyckas i en värld där så många miljoner människor svälter på grund av bristen på mat, vore det på lång sikt en bättre och mer proportionerlig reaktion.
Det beror på att vi inte vet vilket vaccin som kommer att fungera, även om det har talats om vacciner och förberedelser för vacciner.
Vi vet inte exakt hur ett vaccin kommer att verka på människokroppen när vi försöker att förhindra att fågelinfluensa sprids, och vi kommer inte att veta det förrän vi tillåter våra vetenskapsexperter att agera och överlåter denna fråga till människor som vet vad de talar om.
Jag vet att några av mina kolleger här tvivlar på eller oroar sig över trovärdigheten eller uppriktigheten hos vissa av de personer som är verksamma inom läkemedelsindustrin.
Vid varje skede av utvecklingen av folkhälsan, då ett behov eller en önskan att bemöta en folkhälsorisk har funnits, har dessa personer dock funnit lösningar och svar, och vi borde lyssna på vad de har att säga.
Kommissionsledamotens vägledning och ledarskap i frågan, och hans klara tankegångar och lugna logik, är slutligen en modell som andra kommissionsledamöter skulle ha nytta av att följa när de hanterar andra frågor om tjänster i allmänhetens intresse.
