# ID: svediakorp-gov462087
# author: Marios Matsakis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är tydligt att aviär influensa utgör ett stort dödligt hot mot fåglar och människor.
Miljontals dödsfall på grund av aviär influensa har nyligen orsakats av det bakomliggande viruset, och många sjukdomstillstånd hos människor tillskrivs direkt det högpatogena aviära influensaviruset HPAI.
Men aviär influensa är ingen ny sjukdom.
Den tros faktiskt ha funnits ända sedan virusen själva upptäcktes, och det är ytterst sannolikt att sjukdomen är lika gammal som själva det vanliga influensaviruset, dvs. troligen flera tusen år gammal.
Hotet mot människor är inte heller nytt.
Undersökningar med hjälp av molekylärbiologisk teknik visar att den influensapandemi som bröt ut i slutet av första världskriget faktiskt orsakades av ett fågelinfluensavirus.
Den pandemin dödade ungefär 50 miljoner människor.
Det är intressant att influensapandemin 1918, liksom de flesta influensapandemier, endast varade i ungefär ett år och gradvis försvann under den efterföljande perioden.
Detta skedde utan användning av antivirala läkemedel och vacciner eller utan att radikala åtgärder vidtagits inom fjäderfäuppfödningen, men tack vare den mest effektiva sortens sjukdomsbekämpning, nämligen den naturliga motståndskraften.
Detta borde kanske få oss att noga fundera över hur drastiska våra försiktighetsåtgärder borde vara.
Därför håller jag med både kommissionsledamoten och föredraganden om att ett balanserat tillvägagångssätt är mest rationellt.
Jag anser att alla åtgärder som vi vidtar bör följa naturens försvarsmekanismer och inte strida mot dem.
Jag anser därför att noggrann vetenskaplig övervakning av fågelinfluensavirusets epidemiologi och molekylärbiologi är grundläggande.
Jag tror inte att en omfattande utslaktning av LPAI-infekterade anläggningar är strikt nödvändigt – låt oss komma ihåg att vi har ätit skrapiesmittade får och getter i över 200 år, och att inga människor ännu har dött på grund av skrapieinfektioner.
Jag anser också att vaccinering av flockar är kostsamt, tungrott och kanske av tvivelaktig betydelse – vi borde snarare sträva efter att forska om och främja uppfödningen av naturligt resistenta fåglar.
Vidare borde utvecklingsländerna få hjälp med att förbättra primitiva förhållanden i anläggningarna och hygienen hos fjäderfäfoder, vilket är mycket viktigt.
Slutligen är det inte klokt att i panik lagra antivirala läkemedel vars effektivitet är tvivelaktig och utan att ordentligt granska deras ibland dödliga bieffekter.
Det berövar hälso- och sjukvårdssystemen välbehövda resurser och bidrar huvudsakligen till att ytterligare berika läkemedelsföretagen.
