# ID: svediakorp-gov462020
# author: Patrick Gaubert (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Som mina parlamentskolleger framhållit i sina anföranden är Kambodja, Laos och Vietnam tre länder där mänskliga rättigheter uppenbart och kontinuerligt kränks utan att det internationella samfundet reagerar.
Dessa länder genomför ekonomiska reformer som är nödvändiga för deras utveckling, men de glömmer medborgarnas, särskilt de etniska och religiösa minoriteternas, grundläggande fri- och rättigheter.
Jag skulle i synnerhet vilja göra er uppmärksamma på situationen för hmongfolket i Laos.
Dessa människor har i 30 års tid ständigt förföljts av folkets armé därför att deras föräldrar eller mor- eller farföräldrar slogs på Förenta staternas sida i Vietnamkriget.
Det hävdas att de är nästan 20 000 som överlever i djungeln under bedrövliga förhållanden, förhållanden som strider mot de människorättsliga principer vi alla ställer oss bakom.
De lever på blad och rötter och är så otrygga att de regelbundet tvingas flytta sina byar.
Deras barn får ingen utbildning och lider av undernäring.
Flera hundra av dem har överlämnat sig till myndigheterna, men de har arresterats eller försvunnit.
Centralregeringen tillbakavisar uppgifterna.
Det internationella samfundet fick nyligen höra talas om dem tack vare medierna.
Nu måste vi öppna ögonen och framför allt kraftigt fördöma denna kampanj av förtryck, eller till och med utrotning, som bedrivs fullständigt ostraffat.
Vi måste kräva att den laotiska regeringen ger internationella och icke-statliga organisationer fritt tillträde till de berörda områdena, vilket är en förutsättning för att dessa människor ska få de livsmedel och den omsorg de behöver.
Och framför allt måste vi trycka på för att regeringen ska integrera detta folk med det laotiska samhället och ge dem de grundläggande fri- och rättigheter de hittills förvägrats.
Vi vet att den laotiska ekonomin är beroende av stöd från utländska givare, till stor del från EU, och det internationella samfundet och EU har därför möjlighet att sätta press på landets myndigheter.
Vi hoppas, fru talman, att kommissionen och rådet kommer att hörsamma dessa uppmaningar och hjälpa befolkningarna i Sydostasien.
