# ID: svediakorp-gov462011
# author: Raül Romeva i Rueda, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
För några veckor sedan hörde vi vittnesmål från flera människor från Kambodja, Laos och Vietnam.
Deras vittnesmål var verkligen oroande, särskilt när det gäller överträdelser av grundläggande rättigheter.
I Kambodja är det, såsom har sagts, inte bara angreppen mot den demokratiska mångfalden – godtyckliga förföljelser och fängslande av flera ledare – som är alarmerande utan även den dubbelt oroande situationen för kvinnor och barn i landet, vilket María Elena Valenciano har påpekat.
I Laos blir den humanitära situationen allt allvarligare, och det påverkar inte bara hmongbefolkningen utan även många andra etniska och nationella grupper.
Dessutom finns det lokala myndigheter som förvägrar humanitära organisationer tillträde.
I Vietnam sitter fortfarande många i fängelse för att ha försvarat rätten till yttrandefrihet eller rätten att vara medlem i vissa grupperingar, fredligt eller genom verksamhet på Internet.
Av alla dessa skäl förefaller det mig rimligt, lägligt och nödvändigt att ännu en gång uppmana kommissionen, men även rådet, att övervaka dessa händelser noggrant och främja de arbetsgrupper för mänskliga rättigheter som redan finns på plats i Laos och Vietnam.
Jag är glad att höra från kommissionen att de är aktiva, men vi behöver betona att de inte bara måste agera korrekt utan även rapportera tillbaka.
Och en av de institutioner de måste rapportera till är just vårt parlament.
Vi har bett om detta en tid, och vi gör det också i samband med debatten om ett annat betänkande: Vittorio Agnolettos betänkande om den demokratiska klausulen.
Det viktiga är därför inte bara – jag vill betona det – att arbeta med att hantera dessa frågor, att arbeta till förmån för forskning och övervakning av den politik som genomförs i dessa länder, utan även – och detta är det viktigaste för min del – att rapportera om hur arbetet genomförs.
Det handlar om att rapportera – det hävdar jag bestämt – till EU-organisationerna, men även till befolkningen i fråga.
Alltför ofta är det bara vi på utsidan som vet vad som händer och hur det kan lösas.
Ibland är det också nödvändigt att de som är på insidan får tillgång till informationen.
