# ID: svediakorp-gov462007
# author: Ján Figeľ, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 833
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Inledningsvis vill jag försäkra er om att kommissionen står fast vid principerna om mänskliga rättigheter, demokrati och goda styrelseformer i alla sina åtaganden i Kambodja, Laos och Vietnam.
Kommissionen har vid ett antal tillfällen sagt att den instämmer med parlamentet om att det finns problem på människorättsområdet i dessa länder.
För det första, när det gäller Laos är yttrandefriheten, mötesfriheten och organisationsfriheten begränsad, och oberoende lokala organisationer i det civila samhället är inte tillåtna.
Fängelseförhållandena är särskilt stränga, och ett mindre antal samvetsfångar är fortfarande fängslade, t.ex. de fyra återstående ledarna för den fredliga 26 oktober-rörelsen från 1999.
Å andra sidan har situationen förbättrats de senaste två åren och särskilt under 2005.
Godtyckliga arresteringar av laotiska medborgare tycks vara mindre förekommande, och sedan mitten av 2004 har inga fall av religiös förföljelse rapporterats.
Angående munkarnas situation i Laos skulle kommissionen vilja återupprepa att munkarna inte utgör något minoritetsproblem i sig självt i Laos.
Det finns ungefär 350 000 munkar i Laos, och de finns företrädda på alla samhällsnivåer samt även i nationalförsamlingen och regeringen.
Det finns dock flera rebellgrupper som består av mellan 1 000 och 3 000 personer, och som främst består av munkar som fortsätter att motsätta sig den laotiska regeringen.
När det gäller dessa grupper har situationen förbättrats avsevärt den senaste månaden, vilket är en följd av direkta förhandlingar mellan den laotiska militären och rebellgrupper.
Sedan mars 2004 har över 1 300 personer, mest kvinnor, barn och äldre, kommit ut från djungeln och återintegrerats och vidarebosatts.
Enligt tillförlitliga lokala underrättelser skedde det inga mord, ingen misshandel eller någon förföljelse.
När det gäller Vietnam fortsätter restriktionerna för de sex erkända religiösa organisationerna och avsaknaden av religionsfrihet för icke erkända grupper att utgöra ett större bekymmer.
Situationen är särskilt svår för etniska minoriteter av protestanter på de centrala högländerna och i det norra inlandet, och för icke erkända buddister, organisationerna Hoa Hao och Cao Dai.
Genom ny religionsfrihetslagstiftning som har antagits de senaste två åren har vissa av de metoder som staten utnyttjar för att kontrollera religiösa organisationer mildrats, och det har blivit möjligt för hittills icke erkända grupper att ansöka om officiellt erkännande.
Dessutom förbjuder den uttryckligen påtvingad trosavsägelse.
Samtidigt beror mycket på hur den nya lagstiftningen kommer att tolkas över hela landet i praktiken.
I Kambodjas fall är utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati mer oroväckande.
Nyligen inträffade händelser som upphävandet av den parlamentariska immuniteten för tre medlemmar i oppositionspartiet Sam Rainsy-partiet (SRP) och domen mot två av medlemmarna i Sam Rainsy-partiet väcker otvivelaktigt skepsis om hur pass engagerade de två makthavande partierna i koalitionsregeringen är för ett verkligt pluralistiskt demokratiskt system.
Det framhäver också de tvivel som råder om det kambodjanska rättssystemets kompetens och oberoende.
De utgör en ytterligare försvagning av oppositionen och riskerar att sätta stopp för fortsatt utveckling av den demokratiska processen i landet.
Som de ärade ledamöterna kanske känner till har det utfärdats en stark EU-förklaring i ärendet, och jag kan garantera er att premiärministern personligen har uppmärksammats på EU: s oro genom lokala företrädare för EU: s ordförandeskap.
Den här utvecklingen är mycket allvarlig och kräver vår hundraprocentiga uppmärksamhet.
Tillsammans med företrädare för EU: s medlemsstater kommer kommissionen därför att fortsätta att övervaka situationen mycket noggrant och förblir redo att vidta fler åtgärder om situationen förvärras ytterligare.
På det allmänna planet tar kommissionen regelbundet och konsekvent upp oron för de mänskliga rättigheterna i Kambodja, Laos och Vietnam.
Detta görs genom utspel från den särskilda EU-trojkan och på politiska möten och möten på expertnivå, inbegripet de gemensamma kommittéer som har upprättats inom ramen för Europeiska gemenskapens avtal med dessa länder.
I Vietnam och Laos har det inom ramen för samarbetsavtal upprättats särskilda arbetsgrupper för samarbete inom områdena för institutionsuppbyggnad, administrativa reformer, styrelseformer och mänskliga rättigheter.
Dessa arbetsgrupper kompletterar och förstärker dialogen om mänskliga rättigheter genom att utbyta erfarenheter och genomföra långsiktiga politiska dialoger inom områden där det råder ömsesidigt intresse, likväl som att identifiera lämpliga områden för samarbetsprojekt och samarbetsprogram.
Kommissionen anser att den pågående dialogen och samarbetet på flera nivåer och i flera forum har visat sig främja ett ökat förtroende, och gjort de tre länderna mer delaktiga i känsliga frågor om mänskliga rättigheter.
Det gör det möjligt för kommissionen att på ett öppet och konstruktivt sätt rikta EU: s oro direkt till myndigheterna och sätta ständig press på dem för att bli mer öppna och ansvarsfulla när det gäller politiken för de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen är övertygad om att engagemanget för frågor om mänskliga rättigheter, som sker genom dialog och samarbete, kommer att leda till att situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras på plats.
