# ID: svediakorp-gov462006
# author: Ian Pearson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,692
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Kanhända är det ett sammanträffande att jag inte bara är Förenade kungarikets handelsminister utan också utrikesminister med ansvar för mänskliga rättigheter.
Det är en stor ära att närvara här i Europaparlamentet och att tala till er om detta viktiga ämne, som företrädare för Förenade kungarikets ordförandeskap och på rådets vägnar.
Jag välkomnar Europaparlamentets intresse för ärendet, vilket framgick av den offentliga utfrågningen här den 12 september, och genom flertalet resolutioner som ni har antagit i ärendet.
Utifrån min egen ställning som minister i Förenade kungariket vet jag att parlamentet och allmänheten är bekymrade över de mänskliga rättigheterna i Kambodja, Laos och Vietnam.
I år, till exempel, har jag och mina kolleger hittills mottagit över 100 brev från Förenade kungarikets parlamentsledamöter enbart om situationen för de mänskliga rättigheterna i Vietnam, och det är en fråga som diskuteras regelbundet inom Förenade kungarikets parlament.
Det är vår plikt att besvara denna oro.
Mänskliga rättigheter måste vara ett viktigt kriterium för EU: s förbindelser med dessa länder.
Detta är inte endast befogat på grund av att det bekymrar EU: s befolkning; det är också befogat i sig självt eftersom vi i de fall vi kan är förpliktigade att hjälpa till att förbättra de förhållanden som människorna lever under i dessa länder.
Vi måste skapa en öppen dialog med dessa länder om mänskliga rättigheter och vara uppriktiga i de fall de inte når upp till de internationella normerna, men också erkänna de förbättringar som sker.
Om vi ska föra en sådan ärlig dialog med dessa länder måste vi grunda den på en korrekt bild av vad som händer.
Om vi inte grundar den på korrekta uppgifter skadar vi vår egen sak.
Allt detta innebär också att vi måste göra allt vi kan för att arbeta med dessa länder för att konkret förbättra de mänskliga rättigheterna.
Det innebär att ge praktiskt stöd till vanliga människor, och i de fall det går lindra konsekvenserna av fattigdom, korruption och arbetslöshet.
Jag inser att vissa ärade ledamöter är övertygade om att situationen för de mänskliga rättigheterna i dessa länder är så dålig att rådet måste ta till straffåtgärder – genom allmänna EU-sanktioner eller genom en nedskärning, eller till och genom indragning av allt EU-stöd.
Inledningsvis vill jag säga att samtidigt som vi är medvetna om de starka känslor vi känner inför den här frågan, så finns det inte något stöd i rådet för sådana drastiska åtgärder.
Vi anser nämligen att detta skulle riskera att skada de människor vi försöker hjälpa – de fattigaste och känsligaste människorna.
Vi anser att en kritisk dialog med dessa länders regeringar är den bästa strategin, och att detta åtagande kan ge och ger resultat.
Låt mig först tala om Kambodja.
Kambodjas tragiska historia kräver att särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa skyddet för mänskliga rättigheter, och för att säkerställa att vi inte återupplever den hemska omfattningen av mord och ödeläggelse som Kambodjas befolkning utsattes för under röda khmerernas era.
Jag noterar med glädje att ett flertal EU-medlemsstater och Europeiska kommissionen har bidragit med ekonomiskt och praktiskt stöd för inrättandet av en tribunal för de röda khmererna.
Vi ser fram emot att förhandlingarna i tribunalen kan inledas så tidigt som möjligt.
Rådet delar de ärade ledamöternas oro för den aktuella situationen för politiska och mänskliga rättigheter i Kambodja, och följer situationen noggrant.
Vi är särskilt oroade för rättsstatsprincipen, den oberoende dömande makten, människohandel, våld mot civila och politiska aktivister, straffrihet och korruption.
Vi vill att det ska ske en äkta demokratisk utveckling i Kambodja.
Detta innebär att regeringen, politiska partier och civilsamhället måste samarbeta för att bygga upp en miljö som främjar legitim politisk aktivitet.
Uppriktigt sagt så är detta inte vad som sker i dagens Kambodja.
Rådet är bekymrat över den senaste utvecklingen som påverkar den demokratiska oppositionen.
Jag uppskattar att ni också delar den oron, att döma av er resolution om Kambodja i mars och den information som den kambodjanske oppositionsledaren Sam Rainsy gav här vid den offentliga utfrågningen den 12 september.
Sam Rainsy har besökt ett antal EU-länder, inklusive mitt eget.
Rådet har ett flertal gånger den senaste tiden uttryckt sin oro för denna fråga, exempelvis den 15 februari om upphävandet av parlamentarisk immunitet för tre medlemmar av oppositionen, och återigen den 19 augusti om de fängelsestraff medlemmar i Sam Rainsy-partiet (SRP) dömts till.
Vi är särskilt oroade för Cheam Channys situation, som sitter fängslad.
EU-trojkan tog senast den 11 november upp sin oro när det gäller hans fall direkt med Kambodjas regering i samband med en démarche om yttrandefrihet.
Vi uppmanar Kambodjas politiska ledning att tillåta att alla politiska partier verkar utan hinder eller hot, och att tillåta att alla icke-statliga organisationer och hela civilsamhället spelar en betydande roll i Kambodjas demokratiska utveckling.
Rådet oroar sig för flera saker i Laos när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna.
Återigen delar vi de ärade ledamöternas särskilda oro för religionsfrihet, yttrandefrihet och situationen för hmongfolket.
Vi är medvetna om att flera personer av hmongfolket har kommit från avlägsna områden de senaste månaderna för att återförenas med det laotiska samhället och gläder oss över rapporterna om att dessa människor behandlas humant.
Vi uppmanar Laos regering att fortsätta med det, att garantera att de är säkra och inte utsätts för hotelser, och att de fortsätter att tillhandahålla dem nödvändigt humanitärt stöd.
Rådets kontakter med de laotiska myndigheterna är begränsade.
Jag kan emellertid försäkra de ärade ledamöterna att vi tar varje tillfälle i akt att ta upp vår oro i fråga om mänskliga rättigheter och styrelsesätt, t.ex. tog EU: s delegationschefer upp detta med Laos utrikesminister den 10 november.
Vi har blivit uppmuntrade av några positiva signaler den senaste tiden, till exempel på området för religionsfrihet och i upprättandet av en enhet för mänskliga rättigheter inom det laotiska utrikesministeriet.
Rådets förbindelser med Vietnam är mer påtagliga, och här arbetar vi också hårt för att säkerställa att frågan om mänskliga rättigheter prioriteras på lämpligt sätt i våra förbindelser.
Vi för en regelbunden dialog om mänskliga rättigheter med den vietnamesiska regeringen som täcker alla centrala områden, t.ex. religionsfrihet, yttrandefrihet, bruket av dödsstraff och situationen i de centrala högländerna.
Nästa möte äger rum den 12 december, men vi utnyttjar också andra möjligheter att ta upp problem när det gäller mänskliga rättigheter.
Som exempel kan nämnas att EU-trojkans delegationschefer gjorde det under deras senaste besök på de centrala högländerna i förra veckan.
Sådana besök är mycket viktiga: de gör det nämligen möjligt för delegationscheferna att på plats se situationen för etniska minoriteter där, inklusive de som har valt att återvända till de centrala högländerna från Kambodja.
Det är därför som rådet kommer att fortsätta att bedriva påtryckningar för att diplomater och internationella organisationer ska få fritt tillträde.
Vi välkomnar Vietnams ökade samarbete med UNHCR, inbegripet trepartsöverenskommelsen med Kambodja, och vi välkomnar också tecknen på att de montagnardflyktingar som har återvänt från Kambodja har behandlats väl.
Vi kommer att fortsätta följa denna fråga mycket noggrant, och att arbeta hårt genom aktiviteter inom ramen för utvecklingsbistånd i syfte att förbättra levnadsvillkoren för etniska minoriteter i regionen.
Vi utnyttjar också våra kontakter med de vietnamesiska myndigheterna för att ta upp frågor som berör enskilda personer.
EU upprätthåller en lista på fångar som ger anledning till oro och tar varje tillfälle i akt att ta upp frågan om internering och behandling av personerna på listan.
Det gläder mig att kunna rapportera om vissa påtagliga framsteg på detta område.
Rådet välkomnar att 12 personer på listan hittills har frigivits under 2005.
Detta är positiva åtgärder, och vi hoppas att trenden fortsätter.
Vi välkomnar också att Vietnam samtyckt till att EU kan besöka två enskilda individer på listan – Thich Quang Do och Than Van Truong – så att vi kan bedöma deras situation.
22 personer på listan kvarstår emellertid, och vi kommer att fortsätta att uppmana till att de släpps fria så fort som möjligt.
Rådet beklagar dock att ingen av de på EU: s lista som sitter fängslade i strid mot deras rättigheter till yttrandefrihet hittills har frigivits.
Samtidigt som det finns en del positiva signaler kvarstår det faktum att yttrandefrihet i praktiken inte respekteras i Vietnam.
Detta är en grundläggande mänsklig rättighet och en avgörande faktor för goda styrelseformer, så rådet kommer att fortsätta uppmana Vietnam att garantera skyddet för yttrandefrihet.
Vi ser också att en stor del av Vietnams befolkning lider på grund av sina religiösa övertygelser.
Särskilt medlemmar i icke erkända religiösa grupper och hemkyrkor trakasseras.
Religionsfrihet borde inte vara föremål för licens eller statligt tillstånd; det borde handla om individens samvete.
Även på detta område har det nyligen vidtagits några åtgärder som ger anledning till försiktig optimism.
Vi välkomnar den nya förordningen om trosåskådningar och religioner som infördes 2004 och premiärministerns anvisningar om protestantism i år och ser det som blyga framsteg.
Nu vill vi se en ökad takt på genomförandet av denna lagstiftning, dvs. en lättnad av restriktionerna för icke erkända religiösa grupper som gör det möjligt för dem att registrera sig.
Vietnam måste sätta stopp för de officiella trakasserierna av icke erkända religiösa grupper.
Avslutningsvis delar rådet de ärade ledamöternas oro för situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kambodja, Laos och Vietnam.
De mänskliga rättigheterna kvarstår som en viktig aspekt i EU: s förbindelser med dessa länder.
Vi kommer att fortsätta att direkt ta upp dessa frågor med de berörda regeringarna, och kommer att fortsätta att utöva påtryckningar för att de ska uppfylla internationella normer för mänskliga rättigheter.
