# ID: svediakorp-gov462001
# author: Peter Mandelson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,146
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Det yttrande jag mest instämmer i var det som framfördes av den ärade ledamot som sa att kommissionsledamoten säkerligen inte har ett lätt jobb att tråckla ihop de 25 medlemsstaternas intressen, åsikter och riktlinjer, och sedan få dessa 25 åsikter att stämma in på åsikterna hos de 149 WTO-medlemmarna – självfallet minus våra 25.
En sak som jag är säker på i min strategi inför Hongkong och i strategin inför rundan i sin helhet, är att jag är skyldig att göra det som är rätt på lång sikt, snarare än det som jag får bifallsrop för på kort sikt.
Under den tid jag har haft denna tjänst har jag förstått att det är mycket enkelt att spela för galleriet.
Det är så enkelt att deklamera slagord, att säga saker som gläder de människor man talar till, att få dem att försvara dig och ge dig alla möjliga bifallsrop.
Men när jag säger vad som är bäst på lång sikt, snarare än det jag får beröm för på kort sikt, frågar jag vad som är bäst för den globala ekonomin i sin helhet.
Vad är bäst för multilateralism och multilaterala förfaranden och institutioner?
Vad är det som inte bara fungerar bäst för EU, utan också för utvecklingsländer?
Jag har upptäckt att utvecklingsländerna består av flera olika slag, storlekar och befinner sig i olika utvecklingsskeden.
Det allmänna intresset för denna runda är också betydligt.
Jag är tacksam mot Bob Geldof som delade ut min e-postadress, vilket har lett till att närmare 100 000 meddelanden har registrerats från personer i allmänheten som önskar mig lycka till i Hongkong.
Jag är säker på att han gjorde det med sin bästa tänkbara ingivelse.
Jag vet att de som har talat denna eftermiddag talar för och återspeglar den allmänna opinionen.
Jag välkomnar och uppskattar parlamentets gemensamma resolution om Doharundan som har sammanställts.
Jag tolkar den som ett starkt tecken på stöd för kommissionen och min strategi inför rundan.
Jag har alltid välkomnat Europaparlamentets vägledning och vishet, och kommer att fortsätta med det i Hongkong och därefter.
Jag beklagar att min landsman, Nigel Farage, inte är kvar i kammaren.
Men han har ett mycket pressande schema med många åtaganden.
I allt sitt hat av allt europeiskt förivrade han sig beklagligtvis en aning när han beskrev och lovordade det jordbrukserbjudande som USA har lagt fram.
Vid första anblicken är USA: s erbjudande om marknadstillträde mycket riktigt ambitiöst.
Men det är också taktiskt och högst orealistiskt, som jag misstänker att de känner till.
När det gäller inhemskt stöd är USA: s erbjudande, som jag starkt välkomnar i nuläget och fortsätter att göra så, långt ifrån så ambitiöst som det verkar.
Det uppvisar inga ordentliga nedskärningar av den aktuella utgiftsnivån.
Det innehåller en sänkning av utgiftstaket, men det är självfallet inte riktigt samma sak.
När det gäller det centrala inhemska stödprogrammet och stöd som möter cykliska svängningar, påverkas dessa inte av de förslag som Förenta staterna har lagt fram.
Förenta staterna är mycket ambitiöst i fråga om exportkonkurrens: mycket ambitiöst med vårt exportstöd, men inte lika ambitiöst när det gäller sina egna exportkrediter och sitt eget livsmedelsstöd.
Jag är trots allt säker på att det endast är en tidsfråga innan USA: s erbjudande förbättras, och jag ser fram emot den förhandlingen.
Jordbruk är likväl mycket viktigt att komma till rätta med i denna runda.
Under Uruguayrundan gjordes begränsade ingrepp vad gäller jordbruksskydd.
Ofrånkomligen står därför jordbruksfrågan i fokus i Doharundan.
Men låt oss inte förbise att den största välfärdsvinsten för alla utvecklingsländer kommer att komma från liberalisering, och inte från jordbruk, utan från industriprodukter som uppgår till 75 procent av utvecklingsländernas handel och står för de flesta av de tullar de betalar.
Det är därför som jordbruk inte får vara det enda som behandlas under denna runda.
Den måste vara balanserad.
Harlem Désir hade rätt om liberalisering på jordbruksområdet.
Naturligtvis kommer liberalisering på jordbruksområdet att gynna vissa utvecklingsländer.
De mest konkurrenskraftiga jordbruksexportörerna bland utvecklingsländerna, så som Brasilien och Argentina, är de utvecklingsländer som främst kommer att gynnas.
Men de som kommer att vinna i de flesta scenarier för liberalisering på jordbruksområdet kommer att återfinnas bland de utvecklade länderna, inte utvecklingsländerna, inbegripet stora jordbruksexportörer så som Australien och Nya Zeeland.
Det är inte mitt uttalande, utan ett uttalande som står att läsa i Världsbankens senaste publikation.
Låt mig bara ta upp två slutliga punkter om marknadstillträde och tjänster för icke-jordbruksprodukter.
När det gäller marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter vill jag försäkra de ärade ledamöterna om att utvecklingsländerna naturligtvis inte är förpliktigade att göra det vi är beredda att göra för oss själva och ge oss själva.
Principen om mindre än fullständig reciprocitet är viktig; den innebär nämligen åtgärder enligt kapacitet, och det ska vi med all säkerhet upprätthålla.
När det gäller tjänster tvingar inte EU utvecklingsländer att liberalisera handeln.
Vi erbjuder utvecklingsländerna ett fritt val av sektorer.
Det finns ingen press på att öppna sådana sektorer som utbildning, hälsa eller vatten, även om jag när det gäller vatten anser att många skulle gynnas av en sådan utveckling.
Det handlar helt enkelt inte om att vi tvingar någon att genomföra liberalisering över en natt; utvecklingsländernas övergångsperioder är nämligen deras eget val.
Vi kommer inte att föreslå liberalisering av audiovisuella tjänster.
När det gäller socker anser jag slutligen att Glenys Kinnock hade rätt i sin beskrivning av ilskan bland AVS-länderna.
Det stämmer att det har lagts fram ett reellt erbjudande om 40 miljarder euro, och jag hade fel när jag sa, vilket jag hade fått uppgift om i morse, att det finns en överenskommelse med AVS-länder om denna summa.
Det råder uppenbarligen en marknadsobalans mellan det som erbjuds i åtgärdsprogrammet för socker till AVS-länder och det som erbjuds våra inhemska sockerproducenter.
Innan vi når ett slutresultat i detta ärende måste vi tänka igenom konsekvenserna av det vi erbjuder.
Men när det gäller frågan om budgetanslag vänder vi oss till rådet och parlamentet, eftersom åsikterna och meningarna i denna fråga går isär i både rådet och parlamentet.
Slutligen, när det gäller Europaparlamentets öppenhet i Hongkong så kommer vi att hålla nära kontakt med de parlamentsledamöter som är där.
De kommer att delta i möten och den interparlamentariska konferens som genomförs i Hongkong.
Jag ser fram emot en regelbunden daglig kontakt med parlamentarikerna, så att vi tillsammans gör det bästa av detta möte.
