# ID: svediakorp-gov461992
# author: Christofer Fjellner (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Det finns många som ställer sig pessimistiska till vad mötet i Hongkong egentligen kan bidra med men jag är i grunden optimist.
Vi måste nämligen lyckas med att träffa ambitiösa överenskommelser inom flera av de områden som vi förhandlar om.
Europa och världen har inte råd med någonting annat.
För att vi ska lyckas krävs det dock mycket mer av alla inblandade.
Att som idag skylla på varandra har nämligen visat sig inte ge något resultat.
Det är särskilt viktigt att vi får betydande liberaliseringar av handeln med jordbruksprodukter.
Många ledamöter i denna kammare brukar gå till strid mot just dessa liberaliseringar, men de har fel.
För såväl konsumenterna som jordbrukarna i Europa förtjänar tillgång till en global marknad, och det förändringstryck som liberaliseringarna för med sig behöver vi för att kunna stärka vår konkurrenskraft.
Jordbruksförhandlingarna är dessutom – eller kanske framför allt – en moralisk fråga.
De är nämligen förutsättningen för många fattiga länders utveckling.
Därför är det tråkigt att det är just jordbruksförhandlingarna som ligger till hinder för framsteg i förhandlingarna dels om industrivaror, men också om den för Europa så viktiga tjänstehandeln.
Alla de som hävdar att kommissionär Mandelson redan har gått för långt och som tycker att vi inte kan liberalisera jordbruket ytterligare måste inse att deras politik har ett högt pris, att det kommer att stå Europa – världens största handelspart – dyrt om vi inte får nytt marknadstillträde.
Vi måste komma ihåg att det inte är jordbruket, utan tjänstesektorn, som idag står för 70 procent av tillväxten i Europa.
Det är ganska motsägelsefullt att det är det land som vägrar ge mer i vare sig jordbruksförhandlingar eller tjänsteförhandlingar som idag har de största globala aktörerna inom just tjänstesektorn.
Det är de som först borde inse behovet av framgång i Hongkong.
De politiker och de frivilligrörelser, som Attack och andra, som idag försöker sätta käppar i hjulet för förhandlingarna gör det på bekostnad av de fattiga.
Att ha mindre handelsliberaliseringar och fler kvoter och tariffer eller att låta utvecklingsländerna gömma sig bakom höga skyddsmurar är till gagn för de redan privilegierade, men folket – konsumenterna i de fattiga länderna – behöver investeringar.
Vi måste ge dem samma rätt till låga tullar och priser som konsumenterna har här i Europa.
Om vi lyckas komma överens om betydande handelsliberaliseringar kommer konsumenterna i Europa att märka av det i plånböckerna.
Lyckas vi inte blir det en fråga om liv och död.
