# ID: svediakorp-gov461970
# author: Harlem Désir, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 848
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot!
Vi är nu nära en WTO-konferens som skulle ha inneburit ett stort steg framåt i genomförandet av utvecklingsagendan från Doha, som antogs 2001 och som skulle ha inneburit att handelsreglerna kunnat användas i syfte att främja utvecklingen.
Som ni nyss sa, herr kommissionsledamot, står det nu olyckligtvis klart att konferensen i Hongkong inte kommer att ge de resultat som vi hoppats på inom de huvudsakliga förhandlingsområdena.
De framsteg som gjorts efter det ramavtal som slöts i WTO den 1 augusti 2004 har inte varit tillräckliga, och ibland nästan osynliga.
Mycket värdefull tid har gått förlorad, och förväntningarna på mötet i Hongkong har nu minskat när de verkliga besluten har skjutits upp till en senare konferens 2006.
Jag skulle som talesman för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet redan från början vilja betona att detta inte får leda till att utvecklingsmålen i Doharundan som helhet sänks.
Varje minskning i de utvecklade ländernas åtaganden när det gäller genomförandet av dagordningen från Doha skulle innebära en väsentlig minskning av de möjliga vinsterna för utvecklingsländerna.
Som ni vet, herr kommissionsledamot, har Världsbanken genomfört en studie som visar att de som gynnas mest av Doharundan, liksom vid tidigare rundor, om det troliga scenario som baseras på Förenta staternas och Europeiska unionens aktuella förslag blir verklighet, återigen kommer att bli de stora handelsmakterna, de utvecklade länderna, medan utvecklingsländerna kommer att vinna mindre än 0,2 eurocent per capita per dag.
Det skulle minska antalet fattiga människor i världen med knappt 1 procent.
Jag tror också att insisterandet på att utvecklingsländerna ska ingå ömsesidiga förpliktelser i utbyte mot de ansträngningar som gjorts av de utvecklade länderna, i synnerhet när det gäller att öppna sina marknader, sannolikt kommer att leda till ett dödläge, och från den synpunkten får vi inte glömma vad som skedde i Cancún.
Vi är övertygade om att utvecklingssamtalen i Doharundan, om de blir en framgång och om man lyckas upprätthålla prioriteten att omfördela balansen till fördel för utvecklingsländerna i stället för ömsesidighet, slutligen kommer att innebära konkreta fördelar för alla, inklusive Europeiska unionen, som kommer att få ta del av fördelarna av en förnyad återhämtning i världsekonomin och utvecklingen av nya marknader för europeiska varor.
Det är därför mycket viktigt att Doharundan blir en framgång.
Om så blir fallet måste de regler och överenskommelser som man förhandlar om i Hongkong leda till en mer rättvis fördelning av globaliseringens fördelar.
De måste leda till större hänsyn till de olika utvecklingsnivåerna och ett förbättrat marknadstillträde för utvecklingsländerna utan att tvinga dem att öppna sina egna marknader till vilket pris som helst, och i denna fråga stöder jag rådets vision, som enligt min uppfattning skiljer sig något från kommissionens.
De får inte innebära en försvagning av de känsligaste ekonomiska sektorerna, nya industrier, utan måste i stället bidra till ekonomisk diversifiering.
De måste innebära ett erkännande av utvecklingsländernas rätt att kontrollera graden av sitt öppnande för handel och sina strategier för nationell utveckling.
Vi uppmanar de olika aktörerna, inklusive Europeiska unionen, att vara mer flexibla, herr kommissionsledamot.
Jag anser att ni fortfarande har utrymme för handling i jordbruksfrågan.
Vår grupp har till exempel lagt fram ett ändringsförslag där vi eftersträvar ett åtagande, med en tidsplan, att ha avskaffat exportstödet 2010.
Vi kräver att modeller av typen ” den schweiziska modellen ” som ni förespråkar i dag, där principen om att inte eftersträva full ömsesidighet inte respekteras, inte ska tillämpas på området för industritullar.
Vi måste acceptera upprätthållandet av en viss nivå av skydd för utvecklingsländerna på industriområdet.
När det gäller tjänster vill vi att Europeiska unionens krav vad gäller marknadstillträde för tjänsteleverantörer ska innebära skydd av alla WTO: s medlemsstaters rättigheter, i synnerhet utvecklingsländernas, och reglering av tjänsterna, i synnerhet de offentliga tjänsterna.
Vi vill att hälso- och sjukvårdstjänster, utbildningstjänster och audiovisuella tjänster tydligt ska uteslutas ur samtalen, och vi vill inte att offentliga tjänster såsom vatten och energi ska avvecklas eller försvagas i förhandlingarna om Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS).
Slutligen har ni noterat den stora förbehållsamheten från utvecklingsländernas sida gentemot ert förslag om riktmärkning, och det skulle vara mer rimligt att dra tillbaka det.
Vi stöder er i fråga om paketet för utvecklingsbistånd.
Det måste finnas en hållbar lösning för tillgång till läkemedel som omfattar en revidering av själva överenskommelsen om immateriell äganderätt.
Reglerna för särskild och differentierad behandling måste stärkas.
Till sist finns det verkligen ett behov av ett finansieringsinstrument som kan bära upp tekniskt stöd och förstärka de fattiga ländernas kapacitet.
Slutligen tror vår grupp inte att känsliga ämnen som sociala frågor och miljöfrågor kan hållas borta ur WTO-samtalen.
I sådant fall kommer allmänheten inte att stödja det multilaterala systemet.
Det kommer att fortleva bara om det reformeras.
