# ID: svediakorp-gov461957
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 952
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet torsdagen den 17 november 2005.
– Innan vi fortsätter med vår föredragningslista måste jag göra två uttalanden som rör aktuella frågor som kräver parlamentets uppmärksamhet.
Det första rör kidnappningarna i Irak, som fortfarande sker oavbrutet och som under de senaste dagarna har involverat fem medborgare från väst, vilket innebär att antalet utlänningar som för närvarande hålls som gisslan eller klassificeras som försvunna har stigit till fyrtio.
Antalet irakier är naturligtvis mycket högre: av deras medborgare hålls nu hundra som gisslan.
Den senaste gisslan omfattar två av våra medborgare: tyskan Susanne Osthoff, en namnkunnig arkeolog, som har levt i det irakiska samhället i tio år – och därför inte är en person som på något sätt kan kopplas till militära operationer – och som, sedan krigets början, har engagerat sig i att hjälpa det irakiska folket.
Trots detta har hon kidnappats.
Dessutom har britten Norman Kember, en medlem av en kanadensisk frivilligorganisation, kidnappats tillsammans med tre andra frivilligarbetare – två kanadensare och en amerikan.
I deras respektive hemländer, Tyskland och Förenade kungariket, görs mycket intensiva ansträngningar för att få dem frigivna, och jag anser att vi i Europaparlamentet måste stödja dessa ansträngningar på alla tänkbara sätt och delta aktivt i dem, och vi bör börja med att betona att ingenting kan rättfärdiga sådana här omänskliga handlingar.
Det andra uttalandet rör ett mycket mer globalt problem, eftersom det inte påverkar bara två eller fyrtio utan miljontals människor: i morgon, den 1 december, är det Världsaidsdagen.
Jag anser att Europaparlamentet måste göra allt man kan och utnyttja sitt politiska inflytande när det gäller detta problem.
För fastän det finns ett stort engagemang så är det inte tillräckligt.
Och vi måste vara medvetna om, och göra Europas medborgare medvetna om, att pandemin fortfarande breder ut sig med olycksbådande hastighet, trots ansträngningarna i hela världen.
År 2001 beräknades 35 miljoner människor vara aidssmittade.
Nu, fyra år senare, har siffran stigit till 41 miljoner.
Hälften av dessa är kvinnor, och två och en halv miljon är barn under 15 år.
Man har beräknat att ytterligare fem miljoner människor har smittats.
Pandemin sprids alltså i en takt motsvarande 10 procent av det ackumulerade antalet.
Det är helt enkelt en oroväckande spridningstakt.
Under det här året har tre miljoner människor dött av aids, av vilka 500 000 är barn.
Utöver den globala omfattningen är problemet med aids den ojämlikhet det återspeglar.
Vi, de industrialiserade länderna, har kapaciteten att ge bistånd till förebyggande och att forska om mer och bättre vacciner, men majoriteten i världen har inte den kapaciteten eller något skyddsmedel för att hantera spridningen av epidemin, i synnerhet inte Afrika.
Länder i Afrika söder om Sahara betalar ett mycket högt pris.
Där är 26 miljoner människor smittade.
60 procent av de som bär på viruset kommer från omkring 10 procent av världens befolkning, och av dem har bara 7 procent tillgång till sjukvård.
Detta är fasansfulla, dramatiska och brutala siffror som visar på den omfattning i vilken denna sjukdom är ett resultat av ojämlikheterna i världen.
Epidemin sprids parallellt med näringsbristen och livsmedelskrisen.
Utan ordentlig näring kan ingenting hindra spridningen av aids eller bota de människor som bär på denna sjukdom.
Därför måste vi göra mer när det gäller förebyggande, information, kunskap och behandling.
För i dag är aids helt enkelt en återspegling av utanförskap: ett utanförskap orsakat av en irrationell rädsla för att ådra sig sjukdomen, ett utanförskap orsakat av att vissa sorters uppträdanden fördöms i religionens namn, ett utanförskap orsakat av avvisande och isolering inom familjen och på arbetsplatsen.
Och vi måste bekämpa allt detta varje dag.
Jag vill därför på Europaparlamentets vägnar tacka de miljontals frivilliga runt omkring i världen som arbetar för att utrota denna farsot.
I morgon kommer parlamentet att mobilisera sig genom en informationskampanj och ett möte med utskottet för utveckling, som kommer att genomföra en diskussion med människor som bär på viruset och med aktörer som arbetar ute på fältet.
Jag anser att vi alla måste vara medvetna om omfattningen av detta drama och om den politiska ansträngning som är nödvändig för att kunna hantera det.
– Jag skulle vilja påminna om att parlamentet godkände föredragningslistan för denna sammanträdesperiod i Bryssel måndagen den 14 november i Strasbourg.
I enlighet med vår arbetsordning har föredragningslistan därför godkänts och kan inte ändras, förutom i enlighet med ett antal regler – 134 och 167 – 171 – eller på förslag från talmannen.
Den praxis som vi hittills har brukat har varit att talmannen bara har godkänt förslag till ändringar som stöds av en stor majoritet av partigrupperna.
Talmannen vill inte att beslut ska fattas på hans initiativ som inte överensstämmer med majoritetens önskan i kammaren.
På denna grund föreslår jag en rad ändringar till dagens och morgondagens föredragningslista som finns i den rättelse som har delats ut till er.
På så sätt behöver jag inte läsa upp en lång lista på ändringar.
Jag måste bara göra ett tillägg som inte finns med i rättelsen.
Jag talar om kravet från 37 ledamöter om att återförvisa betänkandet av Gay Mitchell om finansiering av utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete till utskottet i enlighet med artikel 168 i arbetsordningen.
Denna begäran kommer att läggas fram för omröstning i morgon kl.
11.00.
