# ID: svediakorp-gov461931
# author: Urszula Krupa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 520
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Dagens debatt om kränkningar av de mänskliga rättigheterna riktas mot ett av Asiens ledande länder.
Myanmar, tidigare Burma, är välbekant för oss från bilder av utsökta buddisttempel och guldbesmyckade överdådiga palats.
Men det tragiska öde som tusentals av landets invånare drabbas av sopas under mattan.
Där kränks de mänskliga rättigheterna våldsamt och tusentals människor sitter antingen i fängelse efter att ha blivit dömda och förföljda för oppositionell verksamhet, eller utsätts för tvångsarbete.
Elvaåriga barn tvingas göra militärtjänst och majoriteten av befolkningen lever på mindre än en US-dollar om dagen.
De saknar också tillgång till hälsovård, vilket förvärrar de problem som drabbar många av dem som smittats av hiv / aids.
Burma ligger på 190: e plats av 191 länder när det gäller kvaliteten på tillgång till hälsovård i landet.
Internettillgång existerar inte i Burma.
Parabolantenner var förbjudna fram till nyligen och landets medborgare får inte komma in på de få hotell där utlänningar har tillgång till utländska medier.
Alla statliga strukturer upplöstes efter statskupperna 1962 och 1988 och det statliga rådet för upprätthållande av lag och ordning tog makten.
Ironiskt nog har det sistnämnda rådet ansvarat för att inrätta en av världens blodigaste regimer.
Även om ett parlament valdes lagligt 1990 har det ännu inte tillträtt.
Generalernas junta ignorerar internationella organisationers ingripanden oavsett om det gäller FN eller organisationer för mänskliga rättigheter och arbete.
Det finns många obesvarade frågor kring regimer och diktaturer av detta slag.
Problematiken gäller inte bara det sätt som psykopater utövar makt på genom att utnyttja de som är svagare än de själva, utan också de svårigheter som det innebär att tillhandahålla något slag av bistånd.
Det senare är en viktig fråga eftersom landets befolkning, som i vilket fall som helst lider av förföljelse och extrem fattigdom, drabbas hårdast av en bojkott.
Merparten av allt ekonomiskt bistånd som ges går rakt ned i regimens fickor.
Militärjuntan i Burma / Myanmar använder 40 procent av sin inkomst till att stödja eller till och med utöka armén, som redan är av en betydande storlek trots att landet inte befinner sig i krig.
Med tanke på ovanstående bör utländska företag inte investera i Burma / Myanmar eftersom sådana investeringar i själva verket skulle innebära ett underförstått och materiellt stöd till armén.
Varhelst det finns en diktatur bör man söka efter vägar för att erbjuda hjälp, genomföra förhandlingar och samarbeta med oppositionen.
Detta samarbete bör ske både med medlemmar av oppositionen som bor i landet och med dem som är bosatta utomlands eftersom, det är de som är bäst insatta i problematiken och dess omfattning samt de tillvägagångssätt som kan vara till störst hjälp.
Därför kräver vi att Aung San Suu Kyi och de andra oppositionsledarna ska friges, att Nationella förbundet för demokrati ska tillåtas återuppta sin verksamhet och att humanitärt bistånd ska ges för att därmed förhindra både religiös förföljelse och förstörelsen av Burma som nation och av nationella minoriteter.
