# ID: svediakorp-gov461930
# author: Jaromír Kohlíček, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 264
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Myanmar är väl Burma, eller hur?
För flera år sedan var detta mer eller mindre en av mina kollegers reaktion på pressens rapportering om nyheten om nya naturgasfynd i kontinentalsockeln i detta land i Sydasien.
Myanmar är för närvarande föremål för EU- och FN-sanktioner.
Det intressanta i Sergio Vieira de Mellos rapport, som vi har fått, är att han klagar på militärregeringens ansträngningar för att skriva in arméns roll i den nyskrivna författningen.
Mina damer och herrar!
Ni hörde inte fel.
År 2005 är en av de strängast kritiserade aspekterna av situationen i Myanmar arméns roll i det dagliga livet och fängslandet av hundratals personer på grund av deras politiska åsikter.
Men om någon av er skulle tro att det kunde vara Turkiet eller Afghanistan vi talar om, skulle ni ha fel.
Sådana företeelser kritiseras lika försiktigt när det gäller Turkiet som om det handlade om Förenta staterna.
När det gäller Myanmar hänvisar vi till våldet som oacceptabelt och detsamma gäller för behandlingen av etniska minoriteter.
När det gäller Afghanistan vet vi inte vad vi ska säga.
Varför inte inleda anslutningsförhandlingar med Myanmar och skapa ett frihandelsområde och så vidare, som vi gör med Turkiet?
Är det att fantisera?
I sådana fall är vi inget annat än en hop bedragare som tillämpar olika normer för olika länder.
Ta inte illa upp är ni snälla, men jag kommer inte att rösta för en resolution av det här slaget.
