# ID: svediakorp-gov461925
# author: Simon Coveney (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det som fortfarande händer i Burma är fruktansvärt.
En militärdiktatur fortsätter att styra landet med vapenmakt, trots den senaste tidens samtal och överenskommelser om vapenvila.
Motståndet slås fortfarande ned med brutala militära medel.
För två veckor sedan besökte jag gränsen mellan Thailand och Burma i sex dagar.
Jag hade möjlighet att besöka flyktingläger i Thailand som översvämmas av människor som har flytt från de burmesiska områdena Karen och Karenni.
Situationen för de mänskliga rättigheterna inom de etniska områdena i Burma är mycket oroande.
Situationen med krig och militära ledare som agerar utan fara för att själva bli straffade leder till förtryck och övergrepp: tvångsförflyttning av samhällen och ödeläggelse av byar, tusentals fördrivna människor som lever i skogen, våldtäkter på kvinnor och barn – många sådana incidenter har dokumenterats av människorättsorganisationer – tvångsarbete, användningen av uppemot 60 000 barnsoldater – jag mötte två sextonåriga avhoppare från de burmesiska styrkorna – och de landminor som båda sidor använder urskillningslöst och som skräpar ned djungeln och gör den livsfarlig.
Den här resolutionens huvuduppgift är att driva på världssamfundet för att se till att Burma placeras på säkerhetsrådets agenda så snart som möjligt.
I sin rapport lägger Vaclav Havel och Desmond Tutu fram starka, juridiska och tungt vägande skäl för att ta upp Burmafrågan i FN: s säkerhetsråd, och jag stöder detta.
Lösningen på frågan om lidandet och förtrycket i Burma handlar inte i första hand om bistånd, även om det krävs bistånd för att minska lidandet.
En hållbar lösning måste vara politisk.
Vi behöver en riktig vapenvila.
Vi behöver samtal mellan regeringen, SPDC, Nationella demokratiförbundet och de etniska grupperna, och alla grupper måste delta på lika villkor.
Vi måste få ett frisläppande av alla politiska fångar, och vi måste låta demokratin styra.
Jag tror inte att Burma kan klara den positiva övergången till demokrati utan ständiga internationella påtryckningar på högsta möjliga nivå.
Jag uppmuntrar EU: s medlemsstater i FN: s säkerhetsråd, särskilt Förenade kungariket, att inta en aktivare roll när det gäller att få upp Burma på säkerhetsrådets agenda.
Det är lite ironiskt att det är USA som har varit mest drivande i den här frågan trots de historiska kopplingarna och förbindelserna mellan Förenade kungariket, Burma och dess folk.
Det krävs att 9 av 15 medlemmar i FN: s säkerhetsråd skriver under ett förslag om att sätta denna fråga på dagordningen.
För närvarande har vi åtta.
Om den politiska viljan finns kan man hitta och övertala en nionde medlem.
