# ID: svediakorp-gov461903
# author: Catherine Stihler (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att säga att mina kollegor Claude Moraes och Neena Gill, som är ordförande för delegationen för förbindelserna med länderna i Sydasien och Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC) och författare till denna resolution, var tvungna att lämna kammaren på grund av att de tidigare debatterna drog över tiden, och de ber om ursäkt för detta.
Jag talar på deras vägnar, och för mina egna skotska väljare, som har bett mig att ta upp frågan om hur människor behandlas efter den förödande jordbävningen.
Det är av yttersta vikt att Europaparlamentet uttrycker sin åsikt om jordbävningen i Kashmir den 8 oktober.
Vid sammanträdesperioden i oktober uppmärksammade vi denna tragiska händelse och uttryckte vårt deltagande för både offren och deras familjer.
Fortfarande sex veckor efter denna händelse som har förstört den nordvästra regionen i Pakistan och Indien har vi inte insett vidden av den förödelse och det trauma som jordbävningen har orsakat.
Man har uppskattat att 80 000 människor är döda, hundratusentals är skadade och 3 miljoner har förlorat sina hem.
Hjälparbetare har många problem att övervinna, bland annat jordskred, dåligt väder, efterskalv och en för det mesta svår terräng.
Människor i de mest avlägsna områdena verkar ha drabbats hårdast, och många har inte fått hjälp över huvud taget.
Dessa problem förvärras av den annalkande vintern och därför är det absolut nödvändigt att ge den rätta hjälpen till dem som behöver den.
Även om detta är en av de mest komplicerade biståndsinsatser som har gjorts är det ingen ursäkt för oss att inte göra vårt yttersta.
Vi bör välkomna det faktum att alla jordbävningsoffer har evakuerats.
Trots detta kommer det mer och mer snö för varje dag, och tusentals av de överlevande är i fara eftersom varje dag blir en kamp för att överleva.
Omständigheterna i de tillfälliga lägren är långt från tillfredsställande, och så vitt jag har förstått är hygienen i flyktinglägren oacceptabel och förhållandena primitiva.
Kofi Annan har varnat för att en ny omfattande dödsvåg kommer att drabba området när sjukdomar börjar spridas bland de överlevande.
Detta är en kamp mot tiden, och jag vill se följande åtgärdspunkter: För det första, även om vi välkomnar kommissionens hjälppaket på 93,6 miljoner euro måste vi ge mer, och vi kan göra bättre ifrån oss.
Enligt officiella uppskattningar krävs det mer än 5 miljarder dollar under en period av 5 till 10 år för att återställa infrastrukturen i regionen.
Vi måste erkänna att ett vanligt åtgärdspaket inte räcker för en situation som är så svår som denna, och vi måste inleda återuppbyggnaden omedelbart.
För det andra uppmanar jag verkligen kommissionen och rådet att följa exemplet från tsunamikatastrofen och ge särskilda handelskoncessioner för att hjälpa de länder som drabbas av naturkatastrofer av den här omfattningen.
Åtminstone bör de genomföra den nya tillämpningen av Allmänna preferenssystemet (GSP +), som röstades fram av parlamentet i år, för att lindra situationen.
Slutligen välkomnar jag öppnandet av övergångar vid fem ställen längs kontrollinjen på gränsen mellan Pakistan och det Indienkontrollerade Kashmir.
Kanske någon välvilja kan komma ur denna tragedi.
Jag uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att vi inte sviker de utsatta och skadade.
Därför uppmanar jag er alla att rösta för detta förslag.
Människors liv hänger på det.
