# ID: svediakorp-gov461889
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,018
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr Wijkman, mina damer och herrar!
Jag anser att EU har visat sina ambitioner i år.
EU har visat att man har ett visst inflytande i världen.
EU har varit bättre än andra på att ta sitt ansvar gentemot utvecklingsländerna.
Som ni vet ingick EU i maj kraftfulla åtaganden om att effektivisera sitt bistånd och samordna sin utvecklingspolitik.
I juni beslutade EU att under perioden 2004 – 2010 fördubbla sitt utvecklingsbistånd i syfte att nå målet på 0,7 procent av BNI till 2015.
Jag vill emellertid påpeka att detta åtagande innebär en ökning med 20 miljarder euro per år till 2010 och med 46 miljarder euro per år till 2015.
I september blev FN-toppmötet tack vare EU: s intensiva förberedelser en milstolpe, och en avgörande etapp i strävandena efter en mer balanserad multilateralism och en mer rättvis världsordning.
Jag anser att vi helt ärligt kan säga att detta toppmöte mycket väl kunde ha slutat med ett hopplöst misslyckande om det inte hade varit för EU.
Även här gjorde EU hela skillnaden.
Självklart finns det dock fortfarande gott om utrymme för förbättringar.
Om EU vill ha ett större inflytande måste vi göra mer och ta ett kvalitetsmässigt språng i vårt sätt att samarbeta.
Det var skälet till att vi i juli lade fram ett förslag till ett europeiskt samförstånd om utveckling, ett förslag som jag vid flera tillfällen har presenterat och diskuterat i kammaren.
Den interinstitutionella debatt som följde efter det att kommissionen hade antagit dokumentet visar att åsikterna om EU: s roll i världen är många och skiftande.
Det är en upplysande diskussion som jag känner mig starkt engagerad i.
Jag kan dock inte förneka att vissa av de argument som läggs fram av viktiga aktörer bekymrar mig.
Vissa ger intryck av att vi måste välja mellan en gemenskapens utvecklingspolitik och medlemsstaternas politik, mellan de som vill centralisera utvecklingspolitiken på EU-nivå och de som enbart tror på bilateralt samarbete.
Mina damer och herrar!
Det är inte detta saken gäller.
EU har i dag totalt mer än 20 000 diplomater, tre gånger fler än Förenta staterna.
Är det då acceptabelt att EU ofta har en underordnad roll när politiken läggs upp?
När EU svarar för närmare 60 procent av allt utvecklingsbistånd, är det i dag acceptabelt att detta bistånd fördelas genom 26 olika programplaneringsdokument och att 26 olika förfaranden används vid genomförandet?
Jag menar att svaret är nej, det är inte acceptabelt.
EU: s inflytande och effektivitet måste stå i proportion till unionens resurser.
Just därför har jag föreslagit medlemsstaterna och Europaparlamentet en plattform för EU som helhet, en plattform som förenar unionens värden, mål och principer och dess handlingsfält.
Denna plattform, ett dokument om europeiskt samförstånd, skulle vara ett avgörande steg mot ett mer samordnat, kompletterande och bestämt agerande från EU: s sida.
Vad handlar alltihop om?
Vi i parlamentet, rådet och kommissionen delar samma värderingar, Europeiska unionens grundläggande värden.
Vi delar ett överordnat perspektiv: att utrota fattigdomen överallt där den finns.
Vi delar en internationell agenda: millennieutvecklingsmålen och millennieförklaringen.
Vi delar partnerskapsprinciperna: delat ansvar mellan industriländer och utvecklingsländer, att partnerskapsländerna ska tillägna sig fattigdomsminskande strategier, och det civila samhällets och de icke-statliga aktörernas medverkan.
Vi delar principerna om biståndseffektivitet: att koncentrera snarare än att splittra insatserna, en enhetlig politik, samordning och arbetsfördelning mellan givare, harmonisering av våra förfaranden, anpassning till partnerländernas strategier.
Det resolutionsförslag som Anders Wijkman har lagt fram i dag är enastående.
Det lyfter fram de viktigaste positiva inslagen i kommissionens meddelande och bidrar på ett konstruktivt sätt till att förbättra samförståndet.
Det har varit till stor hjälp för oss i våra trepartssamtal och jag tackar honom för det.
Jag gratulerar honom och på samma gång parlamentet till den mycket höga kvaliteten på detta bidrag.
Jag vill kort sammanfatta punkterna i resolutionen, som jag förbehållslöst stöder, det vill säga de punkter som utgör grunden för vårt samförstånd.
För det första innehåller resolutionen en tydlig hänvisning till den policyförklaring som kommer att styra finansinstrumentet för utvecklingssamarbete.
Jag tvivlar inte på att detta svar kommer att ge policyförklaringen ökad tyngd.
För det andra har vi analysen av fattigdomen som ett flerdimensionellt problem som kräver en rad åtgärder och en avvägning mellan den hållbara utvecklingens socioekonomiska och miljömässiga pelare.
För det tredje vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män.
I detta sammanhang vill jag informera er om att kommissionen har föreslagit att parlamentets text ska infogas bland avsiktsförklaringens styrande principer.
För det fjärde krävs ett rättighetsbaserat angreppssätt.
Jag anser att kommissionens förslag om att inkludera mänskliga rättigheter och styrelseformer som kompletterande mål vid sidan om fattigdomsminskning är ett utmärkt svar på parlamentets begäran.
För det femte täcks alla prioriteringar som nämns i resolutionen av gemenskapens handlingsfält: förebyggande och behandling av aids och andra sjukdomar, reproduktiv hälsa, jämställdhet mellan könen, anpassning till klimatförändringen, handel för utveckling, konfliktförebyggande åtgärder, goda styrelseformer, att förhindra korruption och främja anständigt arbete, inbegripet att förhindra barnarbete.
Slutligen är vi mycket glada över att parlamentet är öppet för att ta ett steg mot budgetstöd, eftersom vi därigenom kommer att kunna vara effektiva och utveckla ländernas kapacitet inom olika områden.
På så vis kan vi bidra till att förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna och stödja institutioner, däribland de nationella parlamenten.
Dessa institutioner måste spela sin roll fullt ut och fungera som budgetens väktare.
Samtidigt är jag övertygad om att detta är ett kraftfullt sätt att initiera och utveckla en politisk dialog med våra partner.
Jag tackar därför parlamentet, som med denna resolution lämnar ett väsentligt bidrag till mer effektiva utvecklingsåtgärder och lägger grunden till ett nära samarbete mellan våra institutioner i framtiden.
