# ID: svediakorp-gov461888
# author: Anders Wijkman (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi kommer nu att diskutera ett för parlamentet ganska unikt betänkande.
För första gången har Europaparlamentet inbjudits att aktivt medverka i utformandet av EU: s utvecklingspolitik.
När den nu gällande politiken beslutades var parlamentet inte inblandat på något sätt.
Den pågående processen där målsättningen är ett trepartsavtal mellan kommissionen, rådet och parlamentet är således, från vår utgångspunkt, ett stort steg framåt.
Dagens betänkande utgör parlamentets svar på det ursprungliga förslaget till och vårt bidrag till förhandlingarna.
Sedan den ursprungliga utvecklingspolitiken antogs 2000 har vår värld genomgått en rad förändringar.
Det finns därför starka skäl att ändra och utforma en ny politik.
Dagordningen har förändrats, och sammanhållningsfrågor, samordningsfrågor osv. har fått allt större utrymme.
Jag tycker att det är alldeles utmärkt.
Vårt betänkande refererar till de utfästelser om ökat bistånd som en rad medlemsländer har gjort, och som kommer att innebära att biståndet från unionen under de närmaste åren kommer att öka påtagligt.
Detta är naturligtvis utmärkt.
Lika viktigt som att diskutera kvantitet är det dock att diskutera kvalitet.
Det försöker vi göra på ett konstruktivt sätt i vårt betänkande.
EU är sammantaget världens största givare.
Hittills har biståndets effektivitet och kvalitet emellertid inte varit i paritet med storleken; kommissionsledamot Michel pekade ju själv på en hel del stora brister, inte minst i samordningen tidigare.
EU: s medlemsländer är dåligt samordnade både inbördes, med kommissionen och med andra givare.
Det innebär höga transaktionskostnader, en mängd dubbelarbete och svårigheter för våra samarbetsländer.
Den nya utvecklingspolitiken som vi nu håller på att diskutera ger goda förutsättningar för att göra framsteg på detta område.
Harmoniseringsfrågorna sätts i högsätet.
Utöver givarsamordning och sammanhållning understryker vi i vårt betänkande en rad substantiella frågor som vi vill ge extra vikt.
Det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, åtgärder mot korruption, det civila samhällets och även de nationella parlamentens viktiga roll, betydelsen av att stärka kvinnornas roll i utvecklingsarbetet, vikten av att i högre grad uppmärksamma naturresursernas betydelse, dvs. skogarna, odlingsjorden, vattenresurserna och de marina resurserna, inte minst för de allra fattigaste länderna i världen.
Vidare tar vi upp hälso- och utbildningsfrågornas betydelse, en fråga som vi har drivit under många år i parlamentet, samt ökade insatser mot hivepidemin.
Slutligen nämner vi speciellt de stora problem som många länder i tropiska områden möter på grund av det mer instabila klimatet.
Jag vill tacka mina kolleger för ett mycket gott samarbete.
Som jag ser det har vi fått fram ett slags samförståndsdokument.
Vi är nog särskilt nöjda med en sak, nämligen att vi i processen, tillsammans med kommissionen och rådet, har lyckats föra in en konstruktiv diskussion, i vilken vi, så gott det går, har försökt definiera kommissionens specifika roll i utvecklingssammanhang.
Kommissionen skall inte vara som ett 26: e medlemsland i givarsammanhang utan skall naturligtvis utnyttja sin speciella befogenhet, sin speciella kapacitet, sin neutralitet och sin multilaterala karaktär för att driva på och göra vissa saker bättre än vad andra kan göra.
I denna process har vi identifierat en rad områden där kommissionen, om jag får uttrycka det så,.
Till slut vill jag tacka för ett gott samarbete.
Jag hoppas att vi under de kommande veckorna skall nå fram till ett slutdokument och att vi så småningom skall kunna återkomma till denna fråga här i parlamentet och ha en bredare debatt som även rådet deltar i för att gemensamt också diskutera hur vi därefter på bästa sätt kan börja genomföra den nya utvecklingspolitiken och detta.
