# ID: svediakorp-gov461880
# author: Ryszard Czarnecki (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Afrika är en aldrig sinande källa till samvetskval för delar av Europa, och Michael Gahler nämnde förvisso detta alldeles nyss.
Samtidigt kan det inte råda något tvivel om att kontinenten utgör en politisk, ekonomisk och social utmaning för Europa som helhet.
Vi smiter inte från vårt ansvar, eftersom EU har ökat sitt bistånd till Afrika med 0,14 procent av BNP och hälften av dessa pengar har öronmärkts för länderna söder om Sahara.
Det finns två ytterligheter som vi måste undvika i våra åtgärder för att hjälpa Afrika.
En sådan ytterlighet är försöken att ersätta utformningen av en politik med välgörenhet, som i slutänden gör att Afrika hamnar i en bottenlös avgrund, och att hjälpa Afrika med i stort sett allt, och med det menar jag också att fatta beslut om sin framtid.
Den andra ytterligheten är att inta rakt motsatt förhållningssätt och med andra ord lämna Afrika åt sitt eget öde.
Det gläder oss att Afrikanska unionen spelar en allt viktigare roll.
Jag hoppas att detta organ kommer att få allt större betydelse, att institutioner som Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen blir mer demokratiska, exempelvis genom att se till att fler utvecklingsländer finns företrädda bland dem.
Detta är något jag med eftertryck vill framhålla.
Om jag var tvungen att välja ett prioriterat mål för vårt bistånd till Afrika så skulle det vara barnen, som utgör hela 50 procent av befolkningen.
