# ID: svediakorp-gov461879
# author: Michael Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 327
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka kommissionen för den Afrikastrategi som presenterades den 12 oktober.
I sina analyser lyfter kommissionen fram Afrikas potential och beskriver dessutom hur situationen ser ut för närvarande.
Vid sidan om den positiva utvecklingen i vissa afrikanska länder – Sydafrika förstås, men även Botswana, Ghana och förhoppningsvis också Mauretanien – finns det en mycket längre lista över länder som är drabbade av konflikter, antingen internt eller i förhållande till grannländer, utbredd fattigdom och de sjukdomar som redan har nämnts här och som är Afrikas stora gissel – hiv / aids, malaria och tuberkulos.
Om vi frågar oss själva varför Afrika har halkat så långt efter andra världsdelar måste vi självklart se längre än till Afrika och även titta på Europa och övriga världsdelar.
Om vi tittar på Afrika ser vi att det på många håll finns regeringar eller eliter som helt klart har missuppfattat vad som hände under avkoloniseringen och börjat se sig själva som de forna kolonialhärskarnas efterträdare, och som behandlar sitt eget folk på samma sätt som de europeiska kolonialmakterna bevisligen gjorde tidigare.
De saknar helt klart begrepp om vad utveckling innebär och hur självständigheten ska användas.
Om vi är ärliga tror jag dock att vi måste erkänna att Europa och andra världsdelar bär det största ansvaret.
Vi behöver bara betänka hur europeiska stormakter fortsätter att blanda sig i afrikanska angelägenheter, antingen direkt, genom att använda politiska eller militära maktmedel, eller genom att ordna det för sig så att man kan ta fram egna råvaror till de egna bolagen och försäkra sig om fortsatt tillgång.
På grund av detta anser jag att det är absolut nödvändigt att kommissionen i sin strategi mer kraftfullt tvingar medlemsstaterna att föra en konsekvent Afrikapolitik, som hjälper oss att överge dessa motstridiga handlingssätt och garanterar Afrika en bättre framtid än vad som annars skulle vara fallet.
