# ID: svediakorp-gov461878
# author: Jaromír Kohlíček (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 238
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Afrika, civilisationens vagga, behöver utvecklingsbistånd.
EU: s grundläggande vilja att tillhandahålla denna typ av bistånd stadfästes så tidigt som 1950 i ett av de inledande styckena i Schumanförklaringen.
Sedan dess har det varit en välkänd refräng i EU, åtföljt av de satsningar som världens industriländer alltsedan Afrikaåret har gjort för att ta i itu med samma frågor, nämligen avkoloniseringen, invandringen till Europa, behovet av att bygga och underhålla infrastruktur, anlägga brunnar, införa konstbevattning, utbildning, ett effektivt lantbruk byggt på jordbruksproduktion, minska den nomadiserade betesdriften och genomföra skogsplanteringsplanen, som är en nyckelfaktor i kampen mot ökenspridningen i Sahelområdet.
Utöver denna typ av åtgärder bygger den föreliggande resolutionen på erfarenheter från andra mindre utvecklade delar av världen genom att främja utvecklingen av mikrolån som bygger på ökat inflytande för kvinnor, att fortsätta utvecklingen inom utbildning och hälsa i samarbete med FN och sträva efter att så snart som möjligt uppnå målet på 0,7 procent av BNI, som alla industriländer ska avsätta till utvecklingsbistånd till världens fattigaste länder, vilket vi anser vara rimligt.
Omvänt har den tillfälliga avregleringen i ekonomiskt underutvecklade länder visat sig vara skadlig, i synnerhet när det gäller allmännyttiga tjänster och privatisering av statliga företag.
Hur kan vi rekommendera sådana åtgärder?
Bortsett från den reservationen stöder jag resolutionen.
