# ID: svediakorp-gov461866
# author: Maria Martens (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Kommissionen föreslår en långsiktig strategi för att senast 2015 uppnå millennieutvecklingsmålen för Afrika.
Detta är mycket glädjande.
Vi behöver en mycket ambitiös plan för att uppnå millenniemålen, och framför allt för att stimulera utvecklingen i Afrika söder om Sahara.
Frågan är nu om den föreslagna strategin är det bästa sättet att uppnå detta.
I strategin beskrivs problemen utförligt och jag delar den försiktiga optimism som uttrycks när det gäller utvecklingen för Afrikanska unionen (AU) och Nytt partnerskap för Afrikas utveckling (NEPAD).
Strategin har sannerligen gett upphov till utmärkta idéer om hur problemen kan lösas.
Ett exempel är den oerhört viktiga betoningen på principen om ägande.
Om inte afrikanerna kan ta sitt öde i egna händer och ta ansvar för en vidare utveckling är ju alla strategier faktiskt dömda att misslyckas.
EU är världens största biståndsgivare.
Europa har i många år gett pengar och stöd och ändå är fattigdomen större än någonsin.
Det behövs därför en ny strategi.
När det talas om att man nu verkligen gör en U-sväng är dokumentet tyvärr inte tillräckligt övertygande i grunden.
Varför inte?
Det är verkligen inget fel på analysen eller målen, men de vägar och medel som föreslås lämnar en hel del i övrigt att önska.
Kommissionsledamoten har rätt när han säger att vi måste ge mer och bättre stöd snabbare.
Vi kan inte stödja genom att bara ge mera pengar, även om vi talar om ett par extra miljarder.
Det är fantastiskt att EU vill frigöra mer resurser och att kommissionen avser att erinra medlemsstaterna om deras ekonomiska åtaganden.
Men det behövs mer än så.
Jag tänker först och främst på vad vi kan göra inom vårt eget politikområde, inom samordning, samstämmighet och samverkan.
Om inte dessa områden förbättras minskar våra möjligheter till ett mer effektivt bistånd snabbt.
Mycket kommer i sista hand att bero på medlemsstaternas politiska vilja.
Jag hoppas att kommissionen hittar en effektiv strategi för att främja dessa områden.
För det andra bekräftar kommissionen att det råder stora skillnader mellan länderna i Afrika.
Olika situationer och problem beskrivs korrekt, men det saknas tydliga och adekvata instrument för att ta itu med dessa skillnader.
Vi anser att en tydlig skiljelinje borde dras mellan bistånd till stabila länder och bistånd till länder som är socialt och ekonomiskt instabila på grund av dåligt styre, korruption och vanskötsel.
Även om det är möjligt att som kommissionen föreslår hjälpa stabila länder på vissa villkor, till och med via budgetstöd och bistånd till vissa sektorer, förtjänar också de instabila länderna vårt stöd.
Vi kan inte vända dessa människor ryggen.
I dessa instabila länder borde vi inte efterlysa bistånd som går via regeringarna, utan bistånd via sociala organisationer som uttryckligen också måste inkludera religiösa samfund, eftersom de faktiskt når ut till många människor och kan göra insatser för hälso- och sjukvården, utbildning och andra grundläggande förnödenheter.
För det tredje föreslår kommissionen att våra insatser från och med nu sammanförs i tre områden.
Det första är att gynna säkerhet och gott styre, vilket är viktigt.
Det andra gäller ekonomi och handel och garantier för ett bättre investeringsklimat, vilket också är viktigt.
Först det tredje området i åtgärdsplanen gäller fattigdomsminskning genom millennieutvecklingsmålen, till exempel främjande av grundläggande hälso- och sjukvård, förbättrad utbildning, skydd av miljön och skapande av arbetstillfällen för så många som möjligt.
Vi anser att de senare, millennieutvecklingsmålen, borde stå i centrum.
Att minska fattigdomen är avgörande för att uppnå strukturell stabilitet och därefter ge utrymme för ytterligare utveckling.
Därför måste all politik enligt oss först och främst vara ett instrument som inriktas på att uppnå millennieutvecklingsmålen.
Därför anser vi att det är för tidigt att inleda större infrastrukturarbeten i Afrika eller utbyte mellan vänorter och universitet i EU och Afrika.
Det är värdefulla projekt, men mer lämpade i ett senare skede.
Jag vill slutligen tacka alla som har bidragit till detta betänkande och till tankeprocessen, både inom och utanför parlamentet.
Det har varit ett angenämt och konstruktivt arbetsklimat.
