# ID: svediakorp-gov461743
# author: Alexander Lambsdorff, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 639
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Liksom Jan Marinus Wiersma hade jag gärna sett att denna debatt hade hållits vid en aningen vettigare tidpunkt på dygnet, eftersom det är en debatt som jag – som ledamot i både utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för utrikesfrågor – ser som särskilt viktig.
Vi är naturligtvis alla medvetna om att medlemsstaterna för närvarande kringgår den inre marknadens vapenbestämmelser genom att med hjälp av artikel 296 i EG-fördraget hävda att det finns ett väsentligt nationellt intresse i anskaffandet av nya vapensystem, samtidigt som detta inte är begränsat till egentliga vapensystem utan omfattar alla typer av militär utrustning.
Eftersom det vid en närmare granskning visar sig att bara ungefär fyra procent omfattas av artikel 296 är det nödvändigt att hitta ett sätt att skapa större insyn i kontraktstilldelningen för de återstående 96 procenten av de offentliga anbuden.
Kommissionen förtjänar vår tacksamhet genom att den tagit detta initiativ, och betänkandets föredragande, Joachim Wuermeling, har förespråkat att man utarbetar ett meddelande med en tolkning av artikel 296 och ett direktiv om offentliga upphandlingar på områden där säkerhetsaspekterna är relevanta.
Som representant för min grupp rekommenderar jag att betänkandet godkänns, även om vi inte vill utesluta ett alternativ med en uppförandekod som ett ytterligare instrument för att skapa större tydlighet.
Fördelarna med ett enhetligt system för tilldelning av kontrakt inom den gemensamma europeiska försvarspolitiken är uppenbara.
EU satsar för närvarande cirka 160 miljarder euro på försvaret, och vi måste öka effektiviteten på detta område; det är vår skyldighet gentemot skattebetalarna.
Säljarna kan få stordriftsfördelar om den efterfrågade volymen är tillräckligt stor, vilket innebär att mycket skattepengar kan sparas.
Även inom den kostnadsintensiva forskningen kommer en gemensam strategi att bli allt viktigare i framtiden.
Det är också mycket viktigt att vi strävar efter enhetliga tekniska standarder och på så sätt gör det möjligt för styrkor från olika stater att utföra uppdrag tillsammans, och en långt ifrån oviktig aspekt är att delade försvarsstrukturer ökar den politiska integreringen och skapar större solidaritet inom Europeiska unionen.
Jag rekommenderar därför att parlamentet godkänner grönboken, och också att alla de tre föreslagna instrumenten för att öka öppenheten används.
Kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning mot att uppnå EU: s strategiska nyorientering inom säkerhets- och försvarspolitiken, vilket har blivit nödvändigt eftersom våra uppgifter inom den externa politiken ser ut att bli fler snarare än färre.
Vi lever i en ny säkerhetsmiljö, med nya hot, terrorism, instabila stater, konflikter om naturresurser och religiös och politisk fanatism.
Ingen EU-medlemsstat kan hantera dessa utmaningar på egen hand; ” europeisering ” måste vara parollen.
Bara en europeisk union med en gemensam utrikespolitik där man till fullo använder sina egna resurser, talar med en gemensam röst och har förpassat den strukturella fragmenteringen till det förflutna kommer att lyckas med detta.
Faktum är att kostnaderna för insatserna kommer att öka, särskilt om vapenmarknaden i ett EU med 25 medlemsstater fortsätter att vara fragmenterad.
Den motåtgärd som behövs är en bättre och mer standardiserad politik, och denna kommer också att förbättra samarbetet mellan de europeiska styrkorna, för detta är ett område där det fortfarande finns påfallande skillnader.
Vi måste försöka göra det möjligt för våra trupper att arbeta tillsammans.
Enligt Eurobarometer är två tredjedelar av EU: s medborgare för ett närmare samarbete inom EU på säkerhetsområdet.
Vår säkerhet är beroende av att det finns en fungerande vapenmarknad, och vi välkomnar därför kommissionens initiativ och föredragandens betänkande.
Jag vill också tillägga att vi borde föra den här debatten i Bryssel snarare än i Strasbourg.
