# ID: svediakorp-gov461736
# author: Ģirts Valdis Kristovskis (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr kommissionsledamot, företrädare för rådet och kommissionen, mina damer och herrar!
Genom kvällens diskussion om kampen mot hotet om spridning av massförstörelsevapen får vi en bekräftelse på Europaparlamentets förståelse för behovet av att delta aktivt i arbetet med att undanröja det allvarligaste hotet mot vår nutida civilisation.
Jag ska inte sticka under stol med att utarbetandet av betänkandet var politiskt och tekniskt komplicerat genom den globala karaktär och de speciella särdrag som utmärker hoten från massförstörelsevapen.
Parlamentet har emellertid framgångsrikt angripit den mångfacetterade frågan.
Jag vill som föredragande ta tillfället i akt att tacka såväl mina kolleger i parlamentet som experterna i utskottet för utrikesfrågor, den särskilda företrädaren och hennes kontor samt kommissionens experter för deras flera månader långa, aktiva och konstruktiva samarbete vid utarbetandet av betänkandet.
Enligt min uppfattning är den viktigaste slutsatsen att vi hyser oro över att de berörda internationella organisationerna och stormakterna beklagligtvis saknar gemensam insikt om nödvändigheten av att begränsa spridningen av massförstörelsevapen samt material och associerad teknik.
Man har inte heller enats om någon handlingsplan för detta.
Detta är oroande, eftersom de mest inflytelserika internationella organisationerna och staterna samtidigt erkänner att massförstörelsevapnen och spridningen av dessa kan komma att utgöra det största hotet mot mänsklighetens säkerhet.
Intresset för massförstörelsevapen och deras beståndsdelar växer bland kriminella och terrorister.
Hotet har dessutom långt ifrån minskat sedan det kalla krigets dagar utan blir faktiskt alltmer påtagligt.
Betänkandet innehåller därför en bedömning av EU: s och dess medlemsstaters gemensamma politik för icke-spridning och begränsning av massförstörelsevapen, liksom en granskning av de olika åtgärder som har vidtagits i USA, Ryssland och övriga stater som har ett gemensamt ansvar.
I betänkandet uttrycks missnöje med det internationella samfundets oförmåga att uppnå samsyn vid den konferens om översyn av icke-spridningsfördraget som ägde rum i New York i maj i år.
Detta uppfattas som ett allvarligt slag mot multilateralismen.
Som alla känner till fick de drygt 40 prioriterade åtgärderna för att förbättra situationen, vilka föreslagits av rådet och kommissionen, inte tillräckligt stöd.
Detta bekräftar att intressena bland stater med internationellt inflytande går vitt isär samt att deras tänkande och åtgärder styrs av taktiska överväganden.
Det bristande förtroendet främjar inte multilateralt samarbete utan urholkar värdet av såväl Internationella atomenergiorganets (IAEA) verksamhet som det arbete som bedrivs av övriga organisationer med speciell inriktning på kontroll av kemiska stridsmedel och vapen.
De är ofta kritiska till att låta frågan om massförstörelsevapen vara föremål för internationell kontroll.
Även när betänkandet diskuterades i parlamentets utskott för utrikesfrågor gick åsikterna isär om de åtgärder som kan vidtas internationellt på multilateral bas.
Man hade bland annat skilda åsikter om Irans nuvarande politiskt känsliga kärnvapenprogram.
Mina damer och herrar!
Jag kommer att ta upp en annan och enligt min uppfattning särskilt angelägen punkt i betänkandet.
Jag anser att om EU: s gemensamma strategi mot spridning av massförstörelsevapen ska vara framgångsrik beror det nu i stor utsträckning på de budgetmedel som ställs till förfogande inom ramen för EU: s strategi för att begränsa spridningen av massförstörelsevapen.
Jag vill gärna framhålla att eftersom det saknas en målorienterad, särskild budgetpost riskerar genomförandet av strategin att gå om intet.
Beklagligtvis råder det i nuläget oklarhet både i parlamentet och inom EU: s övriga institutioner om finansieringen av de prioriteringsåtgärder som rådets särskilda företrädare lagt fram, liksom av de program som kommissionens G8-grupp för globalt partnerskap gett klartecken åt.
Detta är fullständigt befängt, eftersom det enligt tidigare fattade politiska beslut skulle krävas över 900 miljoner euro under de kommande fem åren för att få till stånd de olika åtgärder inom EU: s program som syftar till en begränsning av spridningen av massförstörelsevapen, nedrustning samt förstöring av kemiska vapen.
Siffran och storleken på finansieringen är ett mått på EU: s ambitionsnivå under tidigare år, men det kommer en tid när man måste upp till bevis i fråga om den politiska viljan att fullfölja de åtaganden som redan har inletts.
Jag menar att kommissionen och rådet måste börja med att försöka komma överens om att inom ramen för den kommande budgetplanen och inom gemenskapens budget, liksom inom finansieringsramen för rådets gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), utarbeta ett målorienterat, effektivt instrument som tillgodoser behoven i programmet mot spridning av massförstörelsevapen.
De problem som har uppstått tyder på att parlamentet som institution med budgetbefogenheter måste gå in och se till att konsekvent tillhandahålla medel för EU: s säkerhetsstrategi.
