# ID: svediakorp-gov461735
# author: Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att tacka såväl mina kolleger i parlamentet som kommissionsledamoten för att de är här, men jag beklagar att rådet betecknande nog har uteblivit.
Man hade lovat att närvara men fick lämna återbud på grund av en sen ändring av arbetsplanen.
Jag menar inte att detta är rådets fel utan snarare presidiets, och jag beklagar att vi nu inte kan föra denna diskussion tillsammans med rådet.
Mot bakgrund av att jag i betänkandet utvärderar rådets åtgärder är dess frånvaro särskilt beklaglig.
Frågan är under alla omständigheter viktig och grundläggande, vilket syns på det intresse som många sektorer av det civila samhället visat för frågan om såväl vapenkontroll som bristen på sådan kontroll.
Vapenförsäljning kan inte jämföras med försäljning av kylskåp, t-shirts eller datorer.
Det är en fråga som får mycket allvarliga återverkningar på ett flertal nivåer, och följderna av en okontrollerad massförsäljning kan därför bli katastrofala.
Vi får absolut inte glömma att varenda minut faller en människa offer för skjutvapen.
Kostnaderna för denna typ av export och inköp inverkar dessutom menligt på övriga investeringar som många gånger betyder åtskilligt mer för den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Export och inköp har även regionalt en destabiliserande effekt, eftersom de inte sällan leder till en kapprustning som i slutändan kommer att ge stora problem.
Siffrorna är entydiga.
Den internationella vapenhandeln omsatte 2003 mellan 34 och 43 miljarder US-dollar, och bland de största exportörerna finns europeiska länder som Förenade kungariket, Frankrike, Italien och Tyskland, som står för 25 procent av världens sammanlagda vapenexport.
Vi européer påtar oss därmed ett stort ansvar.
Det är dessutom viktigt att komma ihåg att bland de största importländerna finns Kina och Indien, som är de två länder som importerar och upphandlar de största kvantiteterna av dessa produkter.
Vi har en uppförandekod från 1998 som inte är tillräckligt långtgående, något som vi har påpekat länge.
Den är alltför försiktigt hållen och inte rättsligt bindande.
I det betänkande som vi diskuterade förra året och som jag också hade äran att vara föredragande för, föreslog vi att den skulle bli rättsligt bindande.
Vi har även tagit upp detta i den nya granskningsrapporten.
I det betänkande som för några veckor sedan godkändes av utskottet för utrikesfrågor sägs faktiskt klart och tydligt att uppförandekoden måste stärkas och göras rättsligt bindande.
Även andra och lika viktiga frågor tas upp i betänkandet, exempelvis att koden även gäller överföring av produktionsanläggningar samt att särskilda kontrollmekanismer håller på att inrättas för de fall där beslut om att upphäva vapenembargot har fattats.
Jag konstaterar endast att vi när det gäller Kina måste komma ihåg att parlamentet återigen har slagit fast att det under nuvarande omständigheter inte förespråkar ett upphävande av vapenembargot.
För det första därför att det inte finns tillräckliga och rimliga skäl till detta, och för det andra för att det skulle sända helt fel budskap såväl till Kina som till resten av världen om hur allvarligt vi ser på denna typ av embargo.
I betänkandet tas också upp frågor om vapenförmedling, förordningen om tortyrredskap och konsekvenserna av utvidgningen, liksom EU: s roll gentemot FN.
Vi gläder oss åt löftet från det nederländska ordförandeskapet om en översyn och förstärkning av koden, liksom åt att den ska omvandlas till en gemensam ståndpunkt.
År 2005 går mot sitt slut, ytterligare två ordförandeskap har passerat, men vår väntan är ännu inte över.
Vi erkänner villigt att det brittiska ordförandeskapet klart har betonat vikten av att slutföra arbetet, och vi hoppas att detta kommer att ha skett senast i slutet av dess sexmånadersperiod, men i nuläget väntar vi fortfarande.
När det gäller ordförandeskapen vill jag avsluta med att säga att jag med beklagande konstaterar att en punkt saknas bland det kommande österrikiska ordförandeskapets prioriterade mål – man berör nämligen inte alls frågan om handeldvapen.
Med tanke på hur viktig denna fråga är för såväl parlamentet som det civila samhället i stort anser vi att denna underlåtenhet är mycket oroande och att frågan måste finnas med bland de krav på och åtagande om ett internationellt fördrag om vapenhandel som rådet och parlamentet upprepade gånger har uttalat sig för.
Jag vidhåller att betänkandet utgör ett stort steg framåt, och det är min förhoppning att vi inte ska spilla någon mer tid utan omgående ta itu med frågan.
