# ID: svediakorp-gov461731
# author: Piia-Noora Kauppi (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Jag kunde inte vara mer oense med föregående talare.
Jag anser att djurskötseln i Europeiska unionen är i ett mycket bättre skick än djurskötseln i Kina.
Hjortuppfödning, rävuppfödning och minkuppfödning är helt skilda frågor.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att uttala mitt stöd för Karin Scheeles slutsats att kommissionens förslag bör förkastas.
Jag instämmer dock inte i hennes skäl för förkastandet.
För det första är den rättsliga grunden för kommissionens förslag diskutabel.
Syftet med förslaget är att genomföra ett handelsavtal så att EU kan uppfylla sina internationella handelsskyldigheter, men förslagets innehåll gäller skydd för vilda djur, ett område där EU varken har eller bör ha behörighet.
Fördraget ger endast EU befogenhet att ta ansvar för djurskydd i samband med jordbruk, transporter, forskning som gäller den inre marknaden och områden som exempelvis skyddet för husdjur, inklusive pälsfarmar.
För det andra har kommissionen underlåtit att tillhandahålla en konsekvensanalys för det föreslagna direktivet.
Den beräknade kostnaden för att testa en enda typ av fälla varierar från 30 000 EUR till 100 000 EUR.
Om testningen genomfördes med tekniska hjälpmedel skulle kraven bli mer tillförlitliga, billigare och enklare att mäta och standardisera i samtliga medlemsstater.
Men som Robert Evans sa finns det ett problem.
Laboratoriedjur är också djur och vi måste ta hand om deras välfärd också.
Vidare är idén att det för hemmagjorda fällor skulle krävas ett särskilt tillstånd för varje användning rena vanvettet.
Hur har kommissionen tänkt sig att tiotusentals tillståndsansökningar från finska jägare ska hanteras i Bryssel?
För det tredje vill jag som många av de föregående talarna understryka de skadliga effekter förslaget har på bevarandet av vilda växter och djur och på naturvården.
Mårdhund, som inte är en inhemsk art i Finland men som är ett ytterst skickligt rovdjur som lever på fåglar och andra vilda arter, kan hållas under kontroll endast genom fällor.
Om jakten med fällor försvåras i den utsträckning som anges i förslaget blir förlusten av biologisk mångfald enorm.
I allmänhet är det viktigt att förlita sig till den lokala kunskapen vid tillämpning av lagstiftning om fångst och jakt.
Endast den lokala befolkningen har tillräcklig kunskap om den lokala floran och faunan för att kunna bidra till utformandet av en balanserad lagstiftning.
Fel sorts ingripande på EU-nivå kan äventyra ett i övrigt vällovligt mål, precis som inom alla områden där subsidiariteten bör upprätthållas.
Jag önskar verkligen att kommissionen drar tillbaka förslaget för att undvika ett nederlag i morgon.
