# ID: svediakorp-gov461717
# author: Dorette Corbey, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag ska göra mitt bästa.
I dag – eller snarare i morgon – står vi inför ett svårt beslut.
Vi kommer att rösta för att förkasta kommissionens förslag, men åtminstone jag kommer att göra det motvilligt.
Vi i det här parlamentet har en skyldighet att bidra till lagstiftningsprocessen och vi kommer att förkasta förslaget i morgon utan att ge någon antydan om hur saker och ting borde göras i stället.
Detta anser jag vara ett missat tillfälle.
Det verkar som att alla partier hade klagomål.
En del tyckte att förslaget sträckte sig för långt, medan andra inte alls tyckte det var tillräckligt omfattande.
Vi bör emellertid bestämma oss för det ena eller det andra.
Då skulle kommissionen också ha någonting att gå på om den lägger fram ett nytt förslag om hur det internationella avtalet ska genomföras.
Jag måste naturligtvis även säga något om bisamråttorna.
Jag behöver knappast säga att de nederländska fördämningarna måste skyddas.
Vi kan inte främja djurs välbefinnande om det sker på bekostnad av vår egen säkerhet.
Jag är emellertid inte så förtjust i dränkningsanordningar och jag skulle än så länge vilja uppmana er att se över fångsten av bisamråttor och metoderna för att fånga dem.
Enligt vad jag anser måste följande villkor verkligen uppfyllas innan vi kan installera dränkningsanordningar.
För det första måste vi ha nått upp till plågsamma proportioner och därmed skador på fördämningarna.
Dessa skador är uppenbara på flera ställen i Nederländerna, nämligen i Friesland och Sydholland.
I Brabant är skadorna däremot mycket mindre.
Det andra villkoret är att dränkningsanordningarna endast får användas om de förebyggande åtgärderna har visat sig vara ineffektiva eller omöjliga att genomföra, och det tredje villkoret är att det inte finns några djurvänliga alternativ.
Även om det är en besvikelse att EU inte kommer att lägga fram ett direktiv som fungerar på kort sikt är detta inte slutet på debatten.
Jag anser inte heller att detta borde innebära ett smärtsamt slut för bisamråttorna.
I nuläget är det medlemsstaternas uppgift att vidta sina egna åtgärder.
Jag skulle därför vilja uppmana er att diskutera fram alternativ och att minska djurens lidande så mycket som möjligt.
Att förkasta detta direktiv borde inte bli en ursäkt i Nederländerna för att stå utanför debatten om kontrollen av bisamråttor, och medan jag har ämnet på tal skulle jag vilja tacka Karin Scheele för att ha satt igång en enorm diskussion, vilket vi inte hade fått utan hennes ändringsförslag.
Låt oss därför se positivt på den nuvarande situationen och göra något som parlamentet ännu inte har gjort genom att ta tillfället i akt att göra förebyggande åtgärder till en prioriteringsfråga och arbeta fram nödvändiga alternativ så att Nederländerna kan bidra på ett betydande sätt till ett nytt lagstiftningsförslag.
