# ID: svediakorp-gov461715
# author: Karin Scheele (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 645
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Efter en mycket spänd debatt om kemikaliepolitiken är det en stor lättnad att få återgå till ett ämne där vi redan har haft en bred majoritet i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och där jag förmodar att vi kommer att ha en bred majoritet även i morgon.
Som kommissionsledamot Stavros Dimas sa ska kommissionens förslag från 2004 användas för genomförandet av det internationella avtalet.
Mitt förslag om att det skulle förkastas antogs så gott som enhälligt i miljöutskottet med 47 röster för, tre röster mot och två nedlagda röster.
Jag ska nu förklara varför jag var en av dem som röstade mot.
Eftersom förslaget omfattas av kapitlet om miljöpolitik är Europeiska unionen skyldig att utgå från de senaste vetenskapliga rönen som grund för lagstiftningsförslaget.
Denna grundval saknas.
Det enda man har gjort är att, nästan ord för ord, lägga till det avtal som förhandlades fram för tio år sedan.
Det finns dessutom rättsliga motsägelser mellan förslaget och annan EU-lagstiftning, däribland direktivet om skydd av djur som används för försök och livsmiljödirektivet.
Enligt kommissionens förslag skulle det vara tillåtet att fånga och döda djur som skyddas genom livsmiljödirektivet.
Det finns som vi alla vet vissa omständigheter då det kan vara nödvändigt med fångstmetoder och fällor, men vi hävdade redan från allra första början att det var olämpligt att påstå att direktivet angav humana fångstnormer.
Förslaget är väldigt klent och kommer inte att bidra till att minska lidandet för djur som fångas eller dödas med hjälp av fällor.
Som kommissionsledamoten själv har klargjort, och som jag själv tror, måste vi sammanfatta lite historiska fakta för att det ska gå att förstå parlamentets fasta beslut att förkasta förslaget.
1989 antog parlamentet en resolution där det efterlyste ett förbud mot rävsaxar i Europeiska unionen och mot import av päls och pälsprodukter från länder där rävsaxar användes.
Som svar på detta antogs 1991 en förordning om detta ämne som från och med 1995 förbjöd rävsaxar och import av päls från 13 förtecknade djurarter från tredjeländer.
Förbudet gäller inte om ett av de två villkoren uppfylls.
Detta är också anledningen till denna internationella överenskommelse.
Det finns redan gällande lämpliga lagar eller administrativa bestämmelser som förbjuder rävsaxar, förutom i de fall då de metoder som används för att fånga de förtecknade djurarterna uppfyller internationellt överenskomna humana fångstnormer.
Denna EU-förordning skulle innebära att det blev ytterst nödvändigt att fastställa normer för fångstmetoder på internationell nivå för att undanröja ett förbud mot importer.
Förhandlingen om ett avtal mellan EU, Kanada, Ryssland och USA inleddes på grund av USA: s och Kanadas hot om att bestrida dessa importrestriktioner inför WTO.
Än så länge har bara EU och Kanada ratificerat avtalet.
De normer för fångstmetoder som anges i avtalet återspeglar normer som redan gäller i Ryssland, Kanada och USA och kan inte på något sätt klassificeras som humana.
Så långt tillbaka som 1997 antog Europaparlamentet ett betänkande där det internationella avtalet beskrevs som fullständigt inadekvat vare sig det gällde djurens välbefinnande eller det miljömässiga syftet.
Parlamentet ansåg även att det var helt oacceptabelt att Europeiska unionen undertecknade avtalet.
Ett avtal som inte ens innebär en minsta garanti för att de övriga parterna kommer att sluta använda rävsaxar inom en snar och angiven tidsram kan inte ens läggas fram för seriös behandling.
Kammaren antog betänkandet med stor majoritet 1997.
Det var den historiska sammanfattningen.
Jag hoppas att en stor majoritet förkastar detta, som jag ser det, mycket dåliga förslag från kommissionen, och att kommissionen kommer att visa att den har någorlunda grepp om vad demokrati är och drar tillbaka förslaget.
